Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Rädd att misshaga honom genom att fullfölja
ett ämne, som han tog så lätt, dröjde jag dock därvid
i mina tankar, då vi ytterligare påskyndade våra steg.
»Båten måste tacklas om», sade Steerforth, »och
jag låter Littimer stanna kvar och se till att det
blir gjordt, så att den blir riktigt fullkomlig. Talade
jag om för dig, att Littimer kommit hit ?»
»Nej.»
»Jo, han kom i morse och hade med sig ett
bref från min mor.»
Då våra blickar möttes, märkte jag, att han var
blek ända till läpparna, fastän han såg mig stadigt i
ögonen. Jag fruktade, att någon missämja mellan
honom och hans mor varit anledning till den
sinnesstämning, hvari jag funnit honom vid den ensliga
härden. Jag antydde detta.
»Åh nej, visst inte», sade han, i det han
skakade på hufvudet och skrattade till. »Ingenting i
den vägen! Jo, min betjänt, han har kommit hit.»
»Lik sig som alltid?» sade jag.
»Lik sig som alltid», sade Steerforth. »Kall och
tyst som nordpolen. Han skall låta måla ett nytt
namn på båten. Nu heter den Stor m f å g e 1 rx.
Hvad bryr sig mr. Peggotty om stormfåglar? Nej,
den skall döpas om.»
»Till hvilket namn?» frågade jag.
»Till Lilla E m’l y.»
Som han alltjämt haft blicken stadigt fäst på
mig, tog jag det som en påminnelse om, att han
ej ville ha något beröm för sin uppmärksamhet. Jag
kunde inte hjälpa, att mitt ansikte vittnade om min
tillfredsställelse, men jag sade just ingenting, och han
återfick sitt vanliga leende och tycktes lugnad.
»Men se bär kommer ju den egentliga lilla Em’ly»,
sade han och såg framåt stigen. »Och bon har den
där karlen med sig. Han är, min själ, en trogen
riddare. Han lämnar henne aldrig!»
Ham var numera båtbyggare och hade uppöfvat
sin naturliga fallenhet för yrket tills ban vunnit
skicklighet däri. Han var klädd i sin arbetsdräkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
