Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°°
eftermiddags, och hon ville veta, om hon kunde få
den äran att uppvakta er efter middagen.»
»Känner du jättinnan i fråga, Bellis?» sade
Steerforth till mig.
Jag nödgades tillstå — fastän jag skämdes för
Littimer — att miss Mowcher och jag inte alls kände
hvarandra.
»Då måste du lara känna henne», sade
Steerforth, »ty hon ßx ett af världens sju underverk.
När miss Mowcher kommer, så bed henne stiga in.»
Jag blef verkligen litet nyfiken på denna dam,
synnerliglast som Steerforth brast i skratt, då jag
näimhde henne, och afgjordt nekade att besvara
hvarje fråga jag gjorde rörande henne. Jag var
således i ett tillstånd af spänd väntan till dess Littimer,
en halftim|me efter sedan duken tagits bort och
då vi sutto framför brasan, öppnade dörren och med
vanligt lugn helt tryggt anmälde:
»Miss Mowcher!»
Jag såg åt dörren men såg ingenting. Jag såg
fortfarande åt dörren och tyckte, att miss Mowcher
dröjde bra länge att visa sig, då till min obeskrifliga
förvåning en liten däst dvärginna korn vankande kring
soffan, som stod mellan den och mig. Hon kunde
vara omkring fyrtio eller fyrtiofem år, hade ett
mycket stort hufvud och ansikte, ett par spydiga grå
ögon och så ofantligt små armar, att hon, för att
skälmaktigt kunna lägga ett finger på sin lilla
trubbnäsa, då hon helt kärvänligt blinkade åt Steerforth,
var tvungen att möta fingret på halfva vägen och
lägga näsan mot det. Hennes haka, som var en så
kallad dubbelhaka, var så fet, att den alldeles dolde
hennes hattband med rosett och allt. Någon hals
hade hon inte, någon midja hade hon inte, och några
ben att tala om hade hon inte. Ty fastän hon var
mer än fullvuxen ned till den punkt, där midjan
skulle ha varit, och fastän hon som vanliga
människor slutade med ett par fötter, var hon så kort,
att hon stod vid en vanlig stol som vid ett bord och
stödde den påse, hon bar, mot stolsitsen. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
