Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4ii
Hon slängde påsen öfver armen, och den
skramlade då hon vankade mot dörren. Vid denna stannade
hon för att fråga, om vi inte ville ha en lock af
hennes hår. »Är ja g inte flaxig?» tillade hon för
att kommentera anbudet, och med fingret på näsan
aflägsnade hon sig.
Steerforth skrattade till den grad, att det var
mig omöjligt att inte skratta med, fastän jag inte
är säker på om jag gjort det annars. Då vi till sist
riktigt skrattat ut — hvilket dröjde en stund — talade
han om för mig, att miss Mowcher hade en ganska
vidsträckt kundkrets, och förstod att göra sig nyttig
för många slags folk på många sätt. Somliga skämtade
bara med henne för att hon var en sådan liten
underlig figur, sade han; men hon hade så skarp och
fin iakttagelseförmåga som någon, och var lika
lång-synt som kortarmad. Han berättade, att hvad hon
sagt om att hon var litet hvarstädes var fullkomligt
sant, ty bäst det var, gjorde hon små afstickare till
landsorten, och tycktes skaffa sig kunder öfverallt och
känna alla. Jag frågade honom om hennes sinnelag,
om hon hade fallenhet för att ställa till ledsamheter,
eller om hon vanligen sympatiserade med hvad som
var rätt och godt. Då jag efter två eller tre försök
misslyckats att draga hans uppmärksamhet till dessa
frågor, afstod jag ifrån eller glömde att upprepa
dem. I stället berättade han mig i flytande ordalag
mycket om hennes förmåga och om hennes inkomster,
bland annat talade han om, att hon var kunnig i
konsten att koppa, för den händelse jag någon gång
skulle behöfva anlita henne i den vägen.
Hon utgjorde vårt förnämsta samtalsämne under
aftonen, och då vi skildes åt för natten, ropade
Steerforth, »Bob svor» åt mig öfver balustraden, då jag
gick utför trappan.
Då jag kom till mr. Bar kis’ hus, blef jag mycket
förvånad att få se Ham gå af och an utanför det,
och än mer förvånad blef jag, då jag fick höra att
lilla Emily var därinne. Naturligt nog frågade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
