Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
»Hvad det beträffar, master Davy», svarade Ham,
så är så godt som allt sagdt med de där orden, ’Em/ly,
Em’ly, för Kristi skull, visa att du har en kvinnas
hjärta för mig. Jag har en gång varit sådan som
du!’ Hon ville tala med Em/ly. Em’ly kunde inte
tala med henne där, för hennes älskade morbror hade
kommit hem, och han ville inte — nej, master Davy»,
sade Ham med mycket allvar, »godhjärtad och
ömsint som han är, skulle han inte för alla de skatter,
som gått till bottnen i hafvet, kunnat se dessa båda
sida vid sida.»
Jag kände hur sant detta var. Jag insåg det
ögonblickligen lika väl som Hain.
»Emly skref därför några ord med blyerts på
en papperslapp», fortfor han, »och räckte henne den
genom fönstret med tillsägelse att gå hit med det.
’Visa det’, sade hon, ’för min moster, mrs. Barkis,
så låter hon dig för min skull sitta vid hennes spis,
tills morbror gått ut, och jag kan komma’. Sedan
talade hon om för mig hvad jag nu talat om för
er, master Davy, och bad mig följa sig hit. Hvad
kunde jag göra? Inte borde hon känna en sådan
där, men jag kan inte neka henne något, när hon har
tårar på kinden.»
Han stack handen innanför sin lurfviga tröja och
tog helt varsamt fram en liten börs.
»Och om jag inte kunde neka henne, när hon
hade ’tårarna på kinden, master Davy», sade Ham
i det han ömt lade börsen till rätta på sin grofva
hand, »hur skulle jag väl kunna neka henne, när
hon bad mig bära den här åt henne — jag visste
ju hvarför hon tagit den med sig. En sådan litenj
leksak», sade Ham och betraktade den tankfullt. »Och
så litet pengar i den — Em’ly, min älskade!»
Jag tryckte varmt hans hand, sedan Ham åter
stoppat in börsen, — detta tillfredställde mig mera
än några ord — och så vandrade vi ett par minuter
fram och tillbaka under tystnad. Plötsligt öppnades
dörren, och Peggotty visade sig, vinkande åt Ham
att komma in. Jag försökte att hålla mig undan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
