Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Samtidigt märkte jag, att en svartmuskig, illa klädd
jkaxl, som stannat och stirrat på oss, då vi kort förut
gått förbi honom, nu kommit oss så nära,, att hlan
snuddade vid min tant.
»Trot, älskade Trot!» hviskade min tant med
darrande röst och tryckte min arm. »Jag vet inte hvad
jag skall göra.»
»Var inte rädd», sade jag, »det är inte farligt.
Gå in i en bod, och jag skall nog förmå den dä|r
karlen att gå ssin väg.»
»Nej, nej, barn! För allt i världen, säg ingenting
till honom. Jag ber, jag befaller dig det.»
»Bästa tant», sade jag, »det är ju bara en tiggare.»
»Du vet inte hvem han är I» svarade min tant.
»Du vet inte hvem han är. Du vet inte hvad du säger!»
Vi hade, under det att detta passerat, stannat i
en tom portgång, och äfven mannen hade stannat.
»Se inte på honom», sade min tant, då jag
harmset vände på hufvudet, »men skaffa mig, en vagn’,
kjära Trot, och invänta mig på St. Pauls kyrkogård.»
»Skall jag invänta er?» upprepade jag frågande.
»Ja», sade min tant. »Jag måste vara ensam.
Jag måste gå med honom.»
»Med honom, tant? Med den dar karlen?»
»Jag är vid mitt fulla förstånd», svarade hon^
»och* jag säger dig, att jag måste <Jet. Skaffa mig
en vagn.»
Hur förvånad jag än var, insåg jag, att jag inte
kunde vägra att efterkomma en så bestämd
befallning. Jag skyndade bort och ropade an en större
åkardroska, som for förbi tom. Nästan innan jag
hunnit fälla ned fotsteget, hoppade min tant in, jag
vet knappt huru, och karlen följde efter. Hon
vinkade till mig att gå, och hon gjorde det med ett
sådant allvar, att jag, yr i hufvudet som jag var,
genast vände mig bort från dem. »Kör hvart som
helst! Kör vägen rakt fram!» hörde jag henne i
detsamma säga till kusken, och snart rullade vagnen
förbi mig uppåt backen.
Det siorri mr. Dick berättat mig och som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
