Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
trott, att han inbillat sig, erinrade jag mig nu. Jag
kunde icke betvifla, att denna person var densamme
som han på tett så hemlighetsfullt sätt omnämnt, ehuru
det var mig omöjligt att gissa beskaffenheten af hans
välde öfver min tant;. Sedan jag gått och svalkat mig
en halftimme på kyrkogården, såg jag vagnen komma
tillbaka. Vagnen höll invid den plats där jag stod,
och min tant satt ensam i den.
Hon hade ännu icke tillräckligt hämtat sig från
sin sinnesskakning att vara riktigt beredd på det
besök vi ämnade göra. Hon bad mig stiga i
vagnen och säga till kusken att en liten stund, köra fram
och tillbaka. Hon sade endast: »Mitt kära barn, fråga
mig aldrig om det där, och hänsyfta aldrig på det».
Sedan teg hon tills hon fullt återvunnit sin
själfbe-härskning, då hon sade mig, att hon nu var sig
lik igen, och att vi kunde stiga ur. Då hon gaf !mig
sin börs för att betala kusken, såg! jag;, att alla
guldmynten voro borta och bara silfverslantarna kvar.
För att komma till Doctor’s Commons passerade
man under ett låjgt porthvalf. Innan vi gått många
steg på gatan där bortom, tycktes som genom ett
trollslag stadens larm förtona i ett aflägset fjärran.
Några mörka gårdar och trånga gränder förde oss
till herrar Spenlow & Jorkins’ från taket upplysta
kontorslokal, och i försalen till detta tempel, dit
pilgrimerna stego in utan att knacka, sutto tre eller
fyra skrifvare och arbetade. En af dessa,- en liten
torr karl, som satt litet afsides och hade pä sig en
styf brun peruk, is|om såg ut som den varit af
peppar kaksdeg, reste sig upp för att taga emot min
tant och visa oss in till mr. Spenlows rum.
»Mr. Spenlow är i konsistorium, madame», sade
den lille mannen. »Det är sessionsdag i dag, men det
ligger här i närheten, och jag skall strax skicka efter
honom.»
Som vi ej hade annat att göra än att se oss ön*
innan mr. Spenlow kom, begagnade jag mig af
tillfället därtill. Möblerna i rummet voro
gammalmodiga och dammiga, och den gröna bojen, som täckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
