Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
under senare åren af den bestämda tiden ge honom
någon —»
Mr. Spenlow lyckades att genom ett kraftigt
bemödande lyfta upp hufvudet så pass mycket från
halsduken, att han kunde runka på det, och han
svarade, i tankarna ifyllande ordet »lön»:
»Nej. Själf vore jag inte obenägen, mr.
Copper-field, att taga den frågan under begrundande, men
se jag är bunden. Mr. Jorkins är obeveklig.»
Jag bäfvade riktigt vid tanken på denne
förfärlige mr. Jorkins. Men jag kom sedan under fund
med, att han var en särdeles foglig man med tungt
lynne, hvars uppgift i kompaniskapet var att hålla
sig i bakgrunden, och ständigt omnämnas som den
mest känslolösa och obarmhärtiga person. Om en
skrifvare ville ha löneförhöjning, ville mr. Jorkins
inte höra talas om ett sådant förslag. Om en klient
dröjde att betala sina umgälder, ville mr. Jorkins att
de ofördröjligen skulle utkräfvas, och hur smärtsamt
allt sådant kunde vara och var för mr. Spenlow,
skulle mr. Jorkins ha sin vilja fram. Den goda ängeln
Spenlows hjärta och hand, skulle alltid stått öppna,
om demonen Jorkins ej hindrat det. Under årens
gång har jag sedan haft erfarenhet af åtskilliga andra
affärshus, som drifvits enligt samma grundsats som
Spenlow & Jorkins.
Det blef uppgjordt, att jag skulle börja min
prof-månad så snart jag ville, och att min tant hvarken
behöfde stanna kvar i staden eller återkomma vid
månadens slut, ty kontraktet, som hade mig till
föremål, kunde lätt sändas till hennes hem och där
under-skrifvas af henne. Då vi hunnit så långt, erbjöd sig
mr. Spenlow att genast taga mig med sig in i
domstols-lokalen och visa mig hur det såg ut där. Som jag
gärna ville veta det, lämnade vi rummet i detta syfte,
och min tant stannade kvar därinne. Hon ville visst
inte begifva sig ut på en sådan plats, sade hon, och
jag tror, att hon betraktade alla domstolar som ett
slags krutkvarnar, hvilka när som helst kunde springa
i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
