Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
KAP. XXIV.
Min första utsväfning.
Det var i sanning någonting härligt att träda i
besittning af detta höga kasteli och att, sedan jag
stängt ytterdörren, känna mig som Robinson Crusæ,
då han kommit in i sin fästning och dragit upp
stegen efter sig. Det var någonting härligt att gå
omkring i staden, med nyckeln till min våning i fickan,
och att kunna be hvem som helst komma hem till
mig, viss att det icke besvärade någon, om det inte
besvärade mig. Det var någonting härligt att själf
öppna för och stänga efter mig, att komma och gå
utan att säga ett ord om det till någon, att ringa
upp mrs. Crupp, som kom flämtande från underjorden*
när jag ville tala med henne, och hon hade lust att
komma. Allt detta, säger jag, var någonting härligt,
mien jagi måste också säga, att det fanns tillfällen1,
då det var ganska tråkigt.
Det var angenämt om morgnarna, särskildt de
vackra morgnarna. Det tedde sig som ett friskt och
fritt lif i dagningen, än friare i det fulla solljuset.
Men då dagen började skymma, tycktes äfven lifvet
sänka sig. Jag vet inte hur det var, men vid
ljussken tog det sig sällan väl ut. Då behöfde jag
någon att tala med. Jag saknade Agnes. Ett isande
tomrum upptog nu den plats, där mina förtroenden
mötts med solljusa leenden. Mrs. Crupp föreföll mig
mycket långt borta, och jag tänkte på min företrädare,
§©m dött af dryckenskap och rök. Jag var färdig
att önska, att han varit så god och lefvat, och inte
oroat mig med sin sjukdom.
Efter två dygns förlopp var det som om jag
bott där ett år, men ändå hade jag inte blifvit det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
