- Project Runeberg -  David Copperfield /
438

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438

Jag visade honom med stolthet bela lokalen,
skafferiet inberäknadt, och han prisade storligen
alltsammans. »Här kommer jag att taga in så ofta jag är
i staden, om du inte kör bort mig», sade han.

Detta var en stor glädje för mig, och jag
svarade, att om han väntade att bli bortkörd, finge han
vänta till domedag.

»Men nu skall du ha litet frukost», sade jag med
handen på klocksträngen. »Mrs. Crupp skall koka
litet nytt kaffe åt dig, och jag skall bräcka litet fläsk
på ett spritkök jag har här.»

»Nej, nej», sade Steerforth. »Ring inte. Jag skall
frukostera med en af de där oxfordarne, som tagit
in på Piazza Hotel i Covent Garden.»

»Men du kommer väl tillbaka och äter middag
med mig ?» sade jag.

»Det är mig sannerligen inte möjligt. Jag ville
så gärna, men jag kan inte skilja mig från de där
båda kamraterna. Vi ge oss af alla tre i morgon
bittida.»

»Tag dem då med dig hit», sade jag. »Tror
du de skulle vilja äta middag här ?»

»Det skulle de visst vilja», sade Steerforth, »men
det vore besvärligt för dig. Kom då hellre du och ät
middag med oss någonstädes.»

Jag ville inte på några villkor gå in på det,
ty det föll mig in, att jag verkligen borde ha ett
litet invigningskalas, och ett bättre tillfälle kunde inte
bjuda sig. Jag var än mera stolt öfver mina rum
sedan hän gillat dem, och brann af begär att utveckla
alla deras resurser. Jag affordrade honom följaktligen
ett löfte å hans egna och hans båda vänners
vägnar, och middagen skulle serveras klockan sex.

Sedan han gått, ringde jag på mrs. Crupp och gaf
henne del af min något vågade afsikt. Först och
främst förklarade mrs. Crupp, att det naturligtvis inte
kunde komma i fråga, att hon själf passade upp, men
att hon kände en mycket behändig ung man, som
kanske kunde öfvertalas att göra det mot fem shilling
och en liten drickspenning. Jag sade, att honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free