Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
flöt, och tänkte^ att jag skulle gå samma väg som
min företrädare, öfvertaga hans sorgliga historia så
väl som hans rum, och |ag hade så när beslutat
mig för att skynda ned till Dover och bekänna allt!
Hvilken afton, då mrs. Crupp kom in för att taga
bort buljongskoppen och sätta fram en liten stekt
njure på en desserttallrik, såsom utgörande enda
öfver-lefvan efter gårdagens fest, och iag kände mig
benägen att kasta mig till hennes nankinsbröst och
under djup ånger utbrista: »O, mrs. Crupp, mrs.
Crupp, det gör detsamma med öfverlefvorna! Jag
ät djupt olycklig!» Men hur det var, så betviflade
jag till och med i den stunden, att mrs. Crupp var
den kvinna, åt hvilken man borde skänka sitt
förtroende.
KAP. XXV.
Goda och onda änglar.
Morgonen efter denna hufvudvärkens, kvalens och
ångrens dag skulle jag just gå ut och hade nyss
öppnat dörren, oviss om dagen för min festmiddag;,
liksom hade en skara titaner medelst en kolossal
häfstång slungat tillbaka den åtskilliga månader i
tiden, då jag fick se ett stadsbud komma uppför
trappan med ett bref i handen. Han gjorde sig inte
brådt med sitt ärende då, men när han fick se mig
stå däruppe och se på honom öfver barriären, började
han springa och kom upp flämtande som om han
riktigt öfveransträngt sig.
»T. Gopperfield, Esquire», sade stadsbudet och
rörde vid hatten med sin lilla käpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
