- Project Runeberg -  David Copperfield /
447

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

447

Jag kunde knappt göra anspråk pä den titeln
— oroades för resten af den öfvertygelsen, att
brefvet var från Agnes. Jag sade honom emellertid, att
jag var T. Gopperfield, Esquire, och han trodde det
och gaf mig brefvet samt förkunnade, att han skulle
vänta på svar. Jag lät honom stå utanför dörren och
vänta, under det att jag gick in i min våning igen,
och jag var så nervös, att jag lade brefvet ifrån
mig på frukostbordet för att något litet vänja mig
vid dess (utsida, innan jag beslöt att bryta sigillet.

När jag till sist öppnade det, fann jag, att det
var en mycket vänlig biljett, som icke innehöll någon
anspelning på mitt tillstånd teateraftonen. Hela
innehållet var: »Min goda Trotwood! Tag vistas hos
pappas agent, mr. Waterbrook, Ely Place, Holborn.
Vill du komma och hälsa på här i dag vid hvilken
tid»siom bast passar dig? — Din alltid tillgifna Agnes.»

Det tog mig så lång tid att affatta ett svar till
min belåtenhet, att jag inte vet hvad stadsbudet
kunde tänka, om ej att jag lärde mig att skrifva. Jag
skref allra minst sex svar. Ett började: »Hur skäll
jag våga hoppas, du kära Agnes, att ur ditt minne
kunna utplåna det osmakliga intryck —» nej, det var
inte bra, och så ref jag sönder det. Ett annat
började: »Shakespeare har anmärkt, bästa Agnes, att
det är bra underligt, att man kan vilja taga en fiende
i sin mun» — men det påminde mig om Markham,
och så kom jag inte längre. Jag försökte mig till
och med på vers, och började en biljett med orden:
»O glöm, du älskvärda flicka», men de enda rim
jag kunde liitta på voro löjliga eller komprometterande.
Efter många försök skref jag: »Min goda Agnes! Ditt
bref är likt dig, och kan det få något högre beröm?
Jag skall komma klockan fyra. — Din tillgifne och
bedröfvade T. C». Med detta meddelande — som
ia#. hade god lust att återtaga så fort jag" lämnat det
ifrån mig — fick till sist stadsbudet aflägsna sig.

Om den dagen varit hälften så plågsam för någon
af ämbetsmännen i Doctor’s Commons som den var
för mig, anser jag honom till en viss grad ha sonat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free