- Project Runeberg -  David Copperfield /
455

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

455

herre mied kort hals och stora skjortkragar/ och det
var endast den svarta nosen som fattades för att göra
honom till den lefvande af bilden af en mops. Han
sade mig, att han skattade sig lycklig att få göra
min bekantskap, och sedan jag bugat mig för mrs.
Waterbrook, presenterade han mig mycket
ceremoniöst för en ntycket imponerande dam i svart
sammetsklänning och stor svart sammetshatt, som
föreföll som om hon varit nära släkt med Hamlet —
möjligen hans moster.

Mrs. Henry Spiker var denna dams namn, och
äfven hennes man var där: en så kylig individ, att
hans hufvud [icke kunde kallas grått, utan var som!
bestänkt med rimfrost. Den allra största
uppmärksamhet visades herrskapet Henry Spikers, både herre
fru, hvilket, enligt hvad Agnes sade mig, berodde
på att mr. Henry Spiker var juridiskt ombud för
något eller någon som hade litet med
finansdepartementet att göra.

Jag fann Uriah Heep i sällskapet, klädd i svart
frackkostym och mycket ödmjuk. Då jag skakade
hand med honom, sade han mig, att han var stolt
öfver att bli bemärkt af mig, och att han var mig
mycket förbunden för min nedlåtenhet. Jag hade
kunnat önska, att han varit mig mindre förbunden,
ty i sin tacksamhet vek han inte ifrån mig hela den
återstående delen af aftonen. Så fort jag sade ett
ord till Agnes, kunde jag vara säker på, att han
bakifrån blickade ned pä oss med sina skugglösa
ögon och sitt utmärglade ansikte.

Där voro andra gäster — alla kylslagna för
tillfället, så tyckte jag, som om de likt vinet legat på
is. Men en var där, som ådrog sig min uppmärksamhet
redan innan han kom in, ty han anmäldes som mr.
Traddles. Genast flögo mina tankar tillbaka till
Salem House. Kunde det möjligen vara Tommy, tänkte
jag, han som ritade benranglen!

Med ovanligt intresse spanade jag efter mr.
Traddles. Han var, att döma efter utseendet, en lugn och
stillsam ung man med tillbakadraget sätt, komiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free