Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 ;
troende, ty mitt hjärta har dragits till er alltsedan det
ögonblick, då jag för första gången såg er i
ponny-schäsen. — O, master Copperfield, med hvilken ren
kärlek tillber jag inte själfva den mark min Agnes
trampar!»
Jag tror, att jag hade en vansinnig tanke på
att rycka den rödglödgade eldgaffeln ur elden och
ränna den igenom honom. Den tanken flög ifrån mig
som.en kula, affyrad ur en bössa, men Agnes’ bild,
skymfad af så mycket som en tanke från detta
röd-hufvade odjur, dröjde kvar i mitt sinne då jag såg
på honom där han satt på sned, som om hans usla
själ förvridit hans kropp, och den gjorde mig yr
i hufvudet. Han tycktes växa och svälla ut för mina
ögon; rummet tycktes uppfylldt af genljuden af hans
röst, och en underlig känsla af att allt detta händt
förr — något som nog litet hvar någon gång
erfarit — att det passerat på en obestämd tid och
att jag visste hvad han härnäst skulle säga, fick makt
med mig.
En i rättan tid gjord iakttagelse af den
maktkänsla, som lyste i hans ansikte, bidrog i högre grad
än något mitt bemödande att i min erinring
återkalla Agnes’ bön i dess fulla styrka. Jag frågade
honom med ett sken af lugn, som jag för en minut
sedan skulle ha ansett omöjligt, om han yppat sina
känslor för Agnes.
»O nej, master Copperfield!» svarade han. »Nej,
för all del, det har jag inte gjort för någon annan
än för er. Ni skall besinna, att det är alldeles nyss
jag kommit upp ur min ringa ställning. Jag bygger
stora förhoppningar på att hon skall märka hur
nyttig jag är för hennes far, — jag hoppas verkligen att
bli honom till mycken nytta, master Copperfield —
hur jag jämnar ut hans steg och’ håller honom uppe.
Hon är så varmt fäst vid sin far, master Copperfield
— hvilket intagande drag hos en dotter! — och jag
tror nog, att hon för hans skull skäll bli vanlig mot
mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
