Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
Då dagen kom, var till och med min nattsäck
ett föremål för de aflönade biträdenas vördnad, ty
för dem var huset i Norwood ett heligt mysterium.
En af dem meddelade mig, att han hört, att mr.
Spenlow alltid åt på silfver eller på äkta porslin,
en annan antydde, att där dracks det champagne
lika fritt som öl på andra ställen. Den gamle
bokhållaren i peruken, hvars namn var Tiffey^ hade i
affärsärenden varit där åtskilliga gånger under loppet
af sin bana och vid ett tillfälle hade han till och
med kommit in i frukostrummet. Han beskref det
som ett gemak af den mest öfverdådiga lyx och sade,
att han där druckit ett slags brun ostindisk sherry;
af så dyrbar beskaffenhet, att den kom en att blinka.
Den dagen förehade vi i konsistorium ett
uppskjutet mål angående exkommunicerandet af en
bagare, som på en stämma vägrat betala sina
gatu-läggningsumgälder — och som handlingarna enligt
min beräkning voro dubbelt så långa som Robinson
Crusæ, var det sent innan vi slutade. Emellertidj
fingo vi honom exkommunicerad på sex veckor och
dömd till höga böter. Sedan följdes bagarens proctor
och domaren och båda parternas advokater, som voro
släkt allesammans, ut från staden, och mr. Spenlow
och jag begåfvo oss af i hans vagn.
Vagnen — en fäet ön — var särdeles vacker;
hästarna böjde på hälsen och lyfte hofvarna, som)
om de vetat, att de hörde ihop med Doctor’s
Commons. I Commons rådde ganska mycken täflan med
afseende på pomp och ståt, och det hade att uppvisa
några särdeles utsökta ekipager just då, ehuru jag
alltid ansett och alltid kommer att anse, att den
artikel, om hvilken största täflan rådde, var stärkelse,
som användes af proctorerna så mycket som det stod
i mänsklig makt att uthärda.
Vi voro mycket gemytliga på vägen till
Norwood, och mr. Spenlow gaf mig en och annan vink
med afseende på mitt yrke. Han sade, att det var
det finaste yrke i världen och att det på inga villkor
fick förblandas med en solicitors eller vanlig sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
