Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Det var en vacker morgon ocli ganska tidigt, så
att jag beslöt mig för att taga en promenad i en af
de där hvälfda alléerna och njuta af min kärlek genom
att tänka på henne. I hallen stötte jag på hennes lilla
hund, som kallades Jip — en förkortning af Gipsy.
Jag närmade mig honom med ömhet, ty jag älskade
till och med honom, men han visade mig alla
tänderna, kröp under en stol bara för att morra, och
ville ej veta af den allra minsta förtrolighet.
Trädgården var kall och ödslig. Jag vandrade
omkring där, undrande hvilka väl mina lyckokänslor
skulle vara, om jag blef förlofvad med detta älskade
underverk. Hvad giftermål och förmögenhet och allt
sådant angick, tror jag, att jag var nästan lika
oskyldig och lika litet beräknande då som när jag älskade
lilla Em’ly. Att få rättighet att kalla henne Dora,
att skrifva till henne, omhulda och dyrka henne, att
ha skäl att tro, att hon tänkte på mig, äfven då hon
var med andra, syntes mig höjden af mänsklig
ärelystnad — nog var det höjden af min, det är säkert.
Det är inte tu tal om att jag var en smäktande
ung narr, men öfver det hela låg i alla fall en hjärtats
renhet, som hindrar mig att med förakt tänka på det,
hur mycket jag än må skratta däråt.
Jag hade inte gått där länge innan jag, då jag
vände om ett hörn, mötte henne. Jag känner än en
kåre genomila mig från hufvud till fot, då jag i
minnet viker om det hornet, och pennan darrar i
min hand.
»Ni — ni ar —• tidigt ute, miss Spenlow», sade jag.
»Det är så tråkigt hemma», svarade hon, »och
miss Murdstone är så orimlig. Hon pratar så
mycket dumheter om att luften måste bli kylslagen,
innan jag går ut. Kylslagen!» — Hon skrattade, och
hvad det lät melodiskt ! — »På söndagsmorgnarna
spelar jag ju inte öfver, och något får jag väl lof
att göra. Jag sade därför till pappa i går kväll, att
jag måste gå ut. För öfrigt är det den friskaste
och klaraste stunden på hela dagen, tycker inte ni
det ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
