Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
gagna halmfärgade glacéhandskar ute på gatorna och
lade grunden till alla de liktornar, som sedan plågat
mig. Om de stöflar jag då begagnade kunde skaffas
fram och jämföras med mina fötters naturliga storlek,
skulle de på ett mycket rörande sätt ådagalägga mitt
hjärtas tillstånd.
Men hur mycket jag än pinade mig genom denna
hyllningsgärd åt Dora, gick jag dock dagligen flera
mil i hopp att få se henne. Och inte endast på
Norwood Road var jag en lika känd företeelse som
brefbäraren där i distriktet, äfven i London
vandrade jag omkring. Jag genomströfvade de gator,
där de bästa bodarna för damartiklar lågo, jag irrade
som en orolig ande omkring i ba5arbyggnaden och
flanerade fram och åter i Parken, långt sedan jag
var alldeles uttröttad. Med långa mellanskof hände
det, att jag någon gång fick se henne. Kanske såg
jag hennes handskbeklädda hand vifta genom ett
vagns-fönster, kanske mötte jag henne och promenerade ett
litet stycke med henne och miss Murdstone, talade
med henne. I senare fallet var jag alltid efteråt djupt
olycklig för att jag icke sagt något i sak, eller för
att inte hon hade någon aning om vidden af min
hängifvenhet, eller för att hon inte alls brydde sig
om mig. Ständigt gick jag och hoppades på ännu
en bjudning hem till mr. Spenlow, det är lätt att
förstå, men ständigt missräknade jag mig, ty någon
sådan hördes icke af.
Mrs. Crupp måtte ha varit en skarpsinnig kvinna,
ty innan min kärlek blifvit många veckor gammal och
innan jag i bref till Agnes haft mod att säga
någonting tydligare än att jag varit i mr. Spenlows hus
och att »hans familj bestod af en enda dotter», hade
mrs. Crupp redan upptäckt min hemlighet. En afton,
idå jag var särdeles nedstämd, kom hon upp till mig],
ansatt af den där åkomman jag redan nämnt, och
frågade, om jag möjligen ville vara god och låna
henne litet kardemummatinktur försatt med rabarber
och kryddad med sju droppar nejlikessens, som var
bästa medlet mot hennes sjukdom. Skulle så vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
