Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
Han var ovanligt vältalig. Han lät oss förstå,
att vi lefva upp igen i våra barn, och att hvarje
ökning af deras antal är dubbelt välkommen under
pekuniära svårigheter. Han sade, att mrs.
Micawber på senare tiden hyst vissa tvifvel i detta
afseende, men att han skingrat dem och lyckats lugna
henne. Hvad hennes släktingar angick, voro de
alldeles ovärdiga henne, deras uppfattning var honom
fullkomligt likgiltig, och de kunde — för att citera
hans eget ;uttryck — gå för hin i våld.
Därefter höll mr. Micawber ett varmt loftal öfver
Traddles. Han sade, att Traddles hade en karaktär,
på hvars solida dygder han själf — mr. Micawber
—■ icke kunde göra anspråk, men som han, Gud
vare lof, kunde beundra. Med mycken känsla
anspelade han på den okända unga dam, som Traddles
hedrat med sin tillgifvenhet, och som gälldat denna
tillgifvenhet genom att bedra och lyckliggöra Traddles
med s i n. Mr. Micawber tömde ett glas för henne, och
det gjorde jag med. Traddles tackade oss båda och
sade med en enkelhet och redbarhet, som jag hade
tillräckligt förstånd att uppskatta: »Jag är er mycket
förbunden, och jag kan försäkra er, att hon är den
allra sötaste flicka.»
Mr. Micawber tog sig nu anledning att med
mycken finkänslighet och artighet inlåta sig på frågan
om mina hjärteangelägenheter. Intet annat än hans
vän Copperfields afgjorda förnekande af saken kunde
fråntaga honom den föreställningen, att hans vän
Copperfield älskade och älskades tillbaka. Jag satt
och svettades och våndades en stund, men sedan
jag rodnat och stammat och sagt nej några gånger,
höjde jag glaset och utbrast: »Nå, så skål då för
D!» hvilket till den grad tillfredställde och intresserade
mr. Micawber att han tog ett glas punsch och sprang
in i mitt sofrum på det att äfven mrs. Micawber måtte
få dricka för D., och det gjorde hon med verklig
hänförelse, ropande därinnifrån med gäll stämma:
»Hör, hör! Min bästa mr. Copperfield, jag är all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
