Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
deles förtjust. Hör!» och så slog hon i väggen för
att ytterligare betyga sitt gillande.
Vårt samtal tog sedan en mera världslig
vändning. Mr. Micawber sade oss, att han inte trifdes
i Cambden Town, och att det första han ämnade
göra, sedan annonserna gifvit anledning till att
någonting fördelaktigt yppade sig, var att flytta
därifrån. Han nämnde en terass i västra delen af
Oxford Street, midt emot Hyde Park, som han länge
haft ett öga till, men som han ju inte kunde hoppas
få tillträda strax, enär en sådan bostad fordrade en
storartad uppsättning. Troligen skulle det först bli
en mellantid, förklarade han, under hvilken han läte
sig nöja med öfre delen af ett hus, hvars bottenvåning
upptogs af någon ansedd affärslokal, till exempel i
Piccadilly — ett gladt läge, lämpligt för mrs.
Micawber. Där skulle de genom att bygga ut ett bågfönster
eller bygga på en våning till och göra några små
förändringar i den stilen, nog kunna få det ganska
bekvämt och behagligt i några år. Men hvad som än
ställdes i perspektiv för honom och hvar han än komme
att bo, ett kunde vi lita på, och det var, att där
alltid skulle finnas ett rum för Traddles’ räkning, en
knif och gaffel för min. Vi tackade för hans
vänlighet, och han bad om ursäkt för att han ingått i
dessa praktiska och affärsmässiga detaljer och
hoppades, att vi skulle finna det naturligt då han stod
i begrepp att vidtaga alldeles nya anordningar för
sin framtid.
Då vi hunnit till denna afdelning af vårt
vänskapliga tankeutbyte af brötos vi af mrs. Micawber, som
återigen knackade i väggen, nu för att fråga, om
teet var färdigt. Hon serverade teet på det mest
angenäma sätt, och så ofta jag kom henne nära under
det att jag bjöd omkring kopparna och smörgåsarna,
frågade hon mig i hviskande ton, om D. var ljus
eller mörk, lång eller kort jämte annat i samma väg,
som jag inte alls upptog illa. Efter teet afhandlade
vi en mångfald af ämnen framför brasan, och mrs.
Micawber hade den godheten att sjunga för oss —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
