Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
och började leta i fickorna; »Jag har ett bref till
dig.»
»Från hvem ?»
»Jo, från din gamla sköterska», svarade han och
tog fram några papper ur bröstfickan. »’J. Steerforth,
Esquire, räkning från Villigheten’; nej det var det
inte. Tålamod, så hittar jag det nog. Gubben —
hvad heter han nu igen? — är skral, och det är
visst det hon skrifver om.»
»Menar du Bar kis?»
»Ja», och han fortfor att leta i fickorna och
granska deras innehåll. »Det är förbi med Barkis,
fruktar jag. Jag träffade en liten apotekare där —
kanske var han fältskär eller något slags läkare —
och han hade hjälpt ers nåd till världen. Han
utbredde sig i lärda termer öfver fallet, men kontentan
af hans uppfattning var den, att formannen i rask
fart anträdt sin sista resa. — Stick handen i bröstfickan;
på min öfverrock där borta på stolen, så hittar du
nog brefvet. Ligger det där?»
»Här är det», svarade jag.
»Det var väl det», sade han.
Det var från Peggotty; litet mindre läsligt än
vanligt och helt kort. Det underrättade mig om
hennes mans hopplösa tillstånd och antydde, att han
var »litet nogare» än förr och följaktligen svårare
att sköta, så att han fick det bekvämt. Ingenting
hade det att säga om hennes trötthet och vakor
— innehöll däremot mycket beröm om honom. Det
var skrifvet i en enkel, okonstlad, from anda, som
jag visste var äkta, och slutade med orden »en ödmjuk
hälsning till min egen älskling» hvarmed hon menade
mig själf.
Under det att jag letade ut brefvets innehåll,
fortfor Steerforth att äta och dricka.
»Det är en sorglig historia», sade han sedan jag
slutat, »men solen går ner hvar dag, och människor
dö hvar minut, och vi få inte låta skrämma oss
af allas vår lott. Om vi läte förbluffa oss af, att
den obeveklige, som förr eller senare kommer till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
