- Project Runeberg -  David Copperfield /
523

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

523

hvar mans dörr, knackade på någonstädes, skulle alla
våra syften glida ifrån oss. Nej, raskt framåt I Rid
pål Skarpskodd om så behöfves, slöskodd om det
går för sig, men rid på! Rid öfver alla hinder och
vinn i löpningen!»

»I hvilken löpning?» frågade jag.

»Den löpning man gifvit sig in i», sade han.
»Rid bara på!»

Jag minns, att då han tystnade och såg på mig
med det vackra hufvudet något tillbakakastadt och
iglaset höjdt i handen, lade jag märke till att
ehuru hans ansikte var uppfriskadt af hafsvindarna
och färgadt af hälsans rodnad, fanns det spår däri
af något som tillkommit, sedan jag såg honom sist.
Det var som hade han i någon viss riktning anlitat
den glödande energi, som, när den väcktes inom
honom, gaf sig till känna på ett så passioneradt sätt.
Jag hade just i tankarna att göra honom
föreställningar angående hans egendomlighet att sätta in hela
sin kraft på en tillfällig nyck, som till exempel att
brottas med hård sjö och gifva sig ut i starkt oväder,
men hur det var, så halkade jag åter in på vårt
föregående samtalsämne.

»Jag skall saga dig, Steerforth», sade jag, »sä
vida du kan stäfja dina lifsandar och höra på —»

»Mina lifsandar äro starka men styrbara och skola
göra hvad du behagar», svarade han och flyttade
sig från bordet tillbaka till brasan.

»Då skall du få höra, Steerforth. Jag tror, att
jag far och hälsar på min gamla sköterska. Inte för
att jag kan göra henne något godt eller någon verklig
tjänst, men hon är så fäst vid mig, att mitt besök
kommer att ha samma verkan som om jag kunde
det. Hon kommer att i sin godhet uppfatta det som
om det lände henne till både tröst och stöd. Så
pass mycket besvär kan jag väl göra mig för en
sådan vän som hon varit för mig. Skulle inte du
underkasta dig besväret af en dagsresa, om du vore i
mitt ställe?»

Han såg tankfull ut och satt och funderade litet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free