- Project Runeberg -  David Copperfield /
529

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Jag besöker åter Steerforth i hans hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

; 529

hvem hon menade, men hvad hon menade, begrep
jag inte. Tvifvelsutan märkte hon det.

»Månne det inte — märk väl, att jag ingenting
påstår, bara frågar mig för — månne det inte ändå
upptar honom alltför mycket? Månne det inte gör
honom mera försumlig än vanligt med afseende på
besöken hos hans så blindt hängifna — hm?» Åter
sände hon dem en snabb blick, och därefter såg hon
på mig med ögon, som tycktes läsa mina innersta
tankar.

»Miss Dartle», sade jag, »ni får inte tänka —»

»Det gör jag inte!» sade hon. »Tro för all del
inte, att jag tänker någonting. Jag är inte
misstänksam. Jag gör bara en fråga, jag. Jag uttalar inte ett
omdöme. Mitt omdöme vill jag grunda på hvad ni
säger mig. Det är alltså inte förhållandet? Det var
roligt att få veta det.»

»Det är visst inte förhållandet, att jag skulle vara
anledningen till att Steerforth hållit sig hemifrån längre
än vanligt, om han det gjort»,, sade jag helt bestört.
»Jag har inte haft en aning om den saken, förrän ni
nu tycks antyda den. Jag har inte träffat honom på
länge, förrän han kom till mig i går kväll.»

»Inte det?»

»Nej, det kan jag försäkra er, miss Dartle.»

Då hon nu såg mig rakt i ansiktet, iakttog jag,
hur hennes ansikte blef skarpare och blekare, och
hur märket efter det gamla såret förlängdes, tills det
skar igenom den vanställda läppen och drog ett djupt
streck genom underläppen samt sneddade af nedåt
hakan. Det låg någonting riktigt hemskt så väl i
detta som i ögonens glans, då hon fixerade mig
och sade:

»Hvad har han för sig?»

Jag blef så häpen, att jag upprepade orden mera
för mig själf än som fråga till henne.

»Hvad har han för sig?» sade hon med en
häftighet, som tycktes bränna henne som eld. »Hvad
hjälper han honom med, den där mannen, som aldrig
34. — Dickens, David Copperfield,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free