Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Jag besöker åter Steerforth i hans hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
lian åt henne och frågade mig, om jag någonsin sett
ett så obegripligt litet stycke.
Jag gaf till känna min förvåning på det allra
lifligaste och frågade honom, om han hade en aning
om, hvad det var, som så plötsligt retat henne.
»Det vete himlen», sade Steerforth, »det kunde
vara hvad som helst eller ingenting alls. Jag har
ju sagt dig, att hon lägger allt, sig själf inberäknadt
på slipstenen och hvässer det. Hon är ett eggjärn,
som man måste handskas varligt med. Hon är alltid
farlig. God natt.»
»God natt, kära Steerforth!» sade jag. »Jag är
rest, innan du vaknar i morgon. God natt!»
Han ville inte gärna låta mig gå, utan stod och
höll mig kvar med en hand på hvardera af mina axlar,
liksom han gjort det i mitt eget rum.
»Bellis», sade han och log — »ty fastän det inte
är det namn dina faddrar gåfvo dig, är det det namn
jag helst kallar dig vid — och jag önskar, o, hvad
jag önskar, att du kunde gifva det till mig.»
»Det måtte jag väl kunna, om jag vill», sade jag.
»Bellis, om någonsin något kommer att skilja oss
åt, så tänk det bästa möjliga om mig, du gamle gosse.
Låt oss komma öfverens om det. Tänk det bästa
möjliga om mig, ifall omständigheterna skilja oss åt!»
»För mig är du alltid densamme, Steerforth», sade
jag. »Jag håller alltid lika varmt och innerligt af dig.»
Jag kände sådana samvetskval för att jag
någonsin ens i en formlös tanke gjort honom orätt, att
bekännelsen därom sväfvade på mina läppar. Om
jag inte dragit mig för att förråda Agnes* tillit och
fruktat att inlåta mig på iämnet med fara att göra detta,
skulle jag biktat mig redan innan han sade: »Gud
välsigne dig, Bellis, och nu god natt I» Emellertid
blef det ingen bekännelse af, vi tryckte hvarandras
händer och skildes.
Jag var uppe i den skumma dagningen, klädde
mig så tyst som möjligt och tittade in i hans rum.
Han sof så godt, låg där så ledigt med hufvudet på
armen, som jag ofta sett honom ligga i skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
