Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. En förlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
alltid hållit af och beundrat mig, att han ofta talat om
mig, innan han föll i dvala, och att hon trodde, att i
händelse han återkom till sans, skulle åsynen af mig
bereda honom glädje, så vida någonting jordiskt
numera kunde det.
Sannolikheten af att han skulle återfå
medvetandet föreföll mig ganska ringa, då jag fick se honom.
Han låg i en mycket obekväm ställning med
hufvudet och skuldrorna utanjför sängen, halft hvilande
på skrinet, som förorsakat honom så mycken smärta
och oro. Jag fick höra, att sedan ban icke längre
orkade krypa ur sängen för att öppna det och ej
heller förmådde förvissa sig om dess säkerhet
medelst den slagruta jag sett honom använda, hade
han låtit ställa det på en stol bredvid sänjgen, där
han sedan omfamnat det både natt och dag. Hans
arm hvilade nu på det. Tiden och världen gledo
ifrån honom, men skrinet hade han kvar, och de
sista ord han uttalat voro — med förtydligande ton;
— »gamla kläder»,
»Kära Barkis», sade Peggotty nästan gladt och
böjde sig öfver honom under det att hennes bror och
jag stodo vid sängens fotgafvel. »Här ha vi fått besök
af min kära, kära gosse, master Davy, han, som förde
ihop oss båda, Barkis. Det var ju genom honom du
skickade dina hälsningar. Vill du inte tala med
master Davy ?»
Han var lika stum och känslolös som skrinet,
från hvilket hans gestalt hämtade sitt enda uttryck.
»Han går ut med tidvattnet», mumlade mr.
Peggotty till mig bakom handen.
Mina ögon voro dimmiga, och det voro äfven mr.
Peggottys, men Jiviskande upprepade jag: »Med
tidvattnet ?»
»Här utmed kusten», sade mr. Peggotty, »kunna folk
inte dö förrän tidvattnet i det närmaste runnit ut.
Födas kunna de inte, så vida det inte stigit igen —:
bäst går det vid hög flod. Plan går ut med tidvattnet.
Ebben inträder klockan half fyra, och så står det
stilla en halftimme. Lefver han tills det vänder sig,
35. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
