- Project Runeberg -  David Copperfield /
554

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. En större förlust

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

554

ni vet hvad som ,är rätt och bäst. Hvad skall jag
säga därinne? Hur skall jag någonsin kunna tala om
det för honom, master Davy?»

Jag såg dörren röra sig och’ försökte att hålla
emot pä yttersidan för att vinna litet tid. Det var
för sent. Mr. Peggotty stack ut ansiktet, och lefde
jag i fem hundra år, kunde jag ändå aldrig glömma
hur det förändrades, då han fick se oss.

Hvad jag minnes är en häftig jämmer och ett
anskri, och hur kvinnorna omgåfvo honom och vi alla
stodo inne i rummet — jag med ett papper i handen,
som Ham gifvit mig; mr. Peggotty med upprifven
tröja, vildt hår, likblek i ansiktet och om läpparna
och med blod — visst kommande från munnen —
droppande ned på bröstet under det att han stirrade
på mig.

»Läs det, sir», sade han med låg, skälfvande
stämma. »Långsamt, om ni vill vara så god. Jag
har litet svårt att fatta.»

Och under de öfrigas dödstystnad läste jag upp
det tårfläckade brefvet:

»När du, som älskar mig långt mer än jag
någonsin förtjänt ens då mitt sinne var oskyldigt, får se
detta, är jag långt borta.»

»Är jag långt borta», upprepade han långsamt.
»Vänta litet! Em’ly långt borta. Fortsätt!»

»När jag i morgon lämnar mitt älskade hem —
mitt älskade hem — o, mitt älskade hem l» brefvet var
dateradt föregående lafton—

«— blir det for att aldrig återvända, om inte han
för mig tillbaka som en fin fru. Det här finner du
först på kvällen i mitt ställe, många timmar sedan jag
rest. O, om du visste hur mitt hjärta slites. Om du,
som jag så försyndat mig mot, att du aldrig kan
förlåta mig, om du bara visste, hvad jag lider. Jag är
alldeles för usel att skrifva om mig själf. Tag tröst
af den tanken, att jag är så dålig. Var barmhärtig och
tala om för morbror, att jag aldrig hållit hälften så
mycket af honom som jag gör nu. Tänk inte på hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free