Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
skall ,ut och söka henne. Det blir mitt kall
hädanefter.»
Han skakade på hufvudet, då jag frågade hvar
han tänkte söka henne och undrade, om jag ämnade
mig till London i morgon. Jag svarade, att jag
stannat kvar i dag för den hänjdelse jag skulle kunna
vara honom till tjänst, men att jag var färdig att
resa när han ville.
»Då följs vi åt i morgon, sir», sade han, »så vida
ni inte har något emot det.»
Åter vandrade vi framåt utan att säga något.
»Ham», återtog han efter en stund, »kommer att
hålla i med sitt arbete och flytta tillsammans med
min syster. Den gamla båten där borta —»
»Tänker ni öfverge den gaiinla båten, mr.
Peggotty ?» frågade jag sakta.
»Min plats är inte längre där, master Davy»,
svarade han, »och om någonsin en båt förlist, sedan
mörker sänkt sig öfver djupen, så är det väl den.
Men inte är det min mening, att den skall bli
öfvergifven. Långt därifrån.»
Vi fortsatte vår vandring en stund som förut, tills
han åter tog till orda:
»Min önskan, sir, är, att den alltid, natt och dag,
sommar och vinter, skall se ut som den gjort
alltsedan hon först blef bekant med den. Om hon
någonsin skulle komma tillbaka, vill jag inte att det
gamla hemmet skall synas förskjuta henne, det förstår
ni väl. Jag vill, att det i stället skall synas locka
och draga henne allt närmare och’ närmare, förmå
henne att kanske under storm och regn likt en vålnad
titta in genom det gamla fönstret på sin forna plats
vid härden. Och när hon då, master Davy, får se,
att ingen annan än mrs. Gummidge finns därinne,
händer det, att hon fattar mod och darrande
smyger sig in. Kanske lägger hon sig i sin gamla säng
och hvilar sitt trötta hufvud där det så ofta. hvilat
den tid då hon var lycklig.»
Jag kunde inte få fram ett ord till svar, fastän
jag försökte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
