Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
plyet i handen följt efter, fann jag henne sittande på
hörnet af spisgallret, som, var af järn och upptill
försedt med två platta stänger att ställa tallrikar mot.
Där satt hon nu i skuggan af den stora vattenkitteln
och gungade fram och tillbaka med händerna på
knäna, som om hon pinats och våndats.
Något oroad af att vara enda mottagaren af detta
sena besök och enda åskådaren af detta sällsamma
beteende, utbrast jag åter: »Men så säg mig då, miss
Mowcher, hvad är det frågan om? Är ni sjuk?»
»Min kära, unga herre», svarade miss Mowcher
och tryckte båda händerna mot hjärtat, »jag är sjuk
här, mycket sjuk. Att tänka sig, att det skulle gå
så illa, då jag bort ana det och kanske kunnat
före;-komma det, om jag inte varit en tanklös toka!»
Åter började hennes stora hatt — som inte stod
i någon rimlig proportion till hennes figur — att
gunga fram och tillbaka till följd af den lilla kroppens
rörelser, under det att en rent af gigantisk hatt gungade
i takt därmed på väggen.
»Det förvånar mig», började jag, »att se er så
bekymrad och allvarsam» — men här afbröt hon mig.
»Ja, så är det alltid!» sade hon. »De där
hänsynslösa ungdomarna med sina fullt utvecklade
kroppar bli alltid så förvånade, när de finna någon
naturlig känsla hos en liten stackare sådan som jag! De
göra mig till en leksak, begagna mig till rodocka,
kasta undan mig, när de tröttna på mig, och undra
öfver, att jag har mera känsla än en leksakshäst eller
en tennsoldat. Ja, ja, det är deras sätt. Det gamla
vanliga sättet!»
»Kanske är det andras sätt», svarade jag, »men
jag kan försäkra er, att det inte är mitt. Kanske borde
det inte alls förvåna mig att se er, sådan ni är nu;
jag känner er så litet. Jag sade helt oreflekteradt
hvad jag tänkte.»
»Hvad skall jag göra?» återtog den lilla kvinnan
i det hon reste sig upp och räckte ut armarna för att
jag riktigt skulle se hurudan hon var. »Se bara!
Sådan jag är, var min far, och sådan är min syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
