Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
kalla honom ’gamla skurken’ — gått och förälskat sig
i henne, och att hon i sin yra tyckte om honom
tillbaka, jnen att hans herre satt sig i sinnet, att det
inte skulle leda till något ondt — mera för er skull
än hennes — och att det var därför de voro här.
Hur kunde jag väl annat än tro honom? Jag såg,
att ni blef lugn och nöjd då Steerforth berömde henne.
Ni var den första sam nämnde hennes namn. Ni
medgaf, att ni förr beundrat henne. Ni blef både
varm och kall och röd och hvit, då jag talade
till er om hen|nje. Hvad skulle jag tro? Hvad
trodde jag annat än att ni var en ung, oerfaren,
man utan grundsatser, som fallit i händerna på en
man, som ingalunda var oerfaren men härvidlag fått
den nycken att styra er till ert eget bästa ? Åh, så
förfärligt! De voro rädda för att jag skulle upptäcka
sanningen», utbrast miss Mowcher i det hon reste sig
och började att springa fram och tillbaka på
köks-golfvet med de små korta armarna lyfta i vädret,
»efter jag är så skarpsynt — och det behöfver jag
vara för att reda mig här i lifvet! — men de bedrogo
mig helt och hållet, och det var jag som lämnade
den olyckliga flickan ett bref, som visst var första
anledningen till att hon kom att tala med Littimer,
hvilken i detta ärende fått stanna kvar här.»
Jag stod alldeles handfallen vid af slö jandet af
all dennja trolöshet och såg på miss Mowcher, som
vandrade fram och tillbaka i köket, tills hon blef
alldeles andlös, då hon åter satte sig på spisgallret,,
torkade ansiktet med näsduken och skakade länge
på hufvudet utan att för öfrigt röra sig och utan,
att bryta tystnaden.
»Mina rundresor», tillade hon slutligen, »förde mig
i förrgår afton till Norwich, mr. Copperfield. Där
fick jag händelsevis höra talas om deras
hemlighetsfulla sätt att komma och gå utan er, hvilket föreföll
mig underligt och kom mig att misstänka att
någonting var på tok. Jag steg upp i diligensen från London,
då den i går afton passerade Norwich, och kom hit
i morse. O, det var tyvärr för sent!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
