Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
resgodset, »hans lif är totalt förstördt. Han vet inte
hvart han beger sig, han vet inte hvad som väntar
honom; han har anträdt en resa, som med ett och
annat uppskof kommer att räcka alla hans återstående
dagar, lita på det, så vida han inte finner den han
söker. Jag kan väl lita på att ni alltjämt blir hans
vän, master Davy ?»
»Ja, det kan ni lita på», sade jag och gaf Ham
ett fast handslag.
»Tack, tack, sir. Det var hyggligt af er. Och
så ett ord till. Ni vet, att jag har godt om arbete,
master Davy, och att jag inte har någon utväg för
hvad jag förtjänar. Jag behöfver inte mera pengar
än hvad som går åt till mitt uppehälle. Vill ni lägga
ut för hans räkning, skall jag arbeta med friskare
tag. Fastän hvad det beträffar, sir», och nu talade
han både lugnt och klokt, »så behöfver ni inte tro,
att jag, hur det än går, låter bli att arbeta som en
karl och handla så rätt som jag möjligtvis kan.»
Jag sade honom, att jag var fullt öfvertygad om att
han skulle göra det, och jag antydde, att jag hoppades
den tid skulle komma, då han upphörde att föra
det ensliga lif, som han nu belt naturligt tänkte sig.
»Nej, sir», sade han och skakade på hufvudet,
»det är slut och förbi med allt sådant för mig. Ingen
kan nånsin fylla den plats, som nu blifvit tom. Men
ni kommer ihåg det där om pengarna, för det finns,
alltid Ijtet aflagdt åt honom.»
Påminnande honom om att mr. Peggotty uppbar
en fast ehuru visserligen mycket liten inkomst till
följd af sin svågers testamentariska förordning,
lofvade jag att uppfylla hans önskan. Och så togo vi
afsked af hvarandra. Icke ens i denna stund lämnar
jag honom utan att det klämmer till om hjärtat vid
minnet af hans anspråkslösa själsstyrka och hans stora
sorg.
Hvad mrs. Gummidge beträffar, skulle jag åtaga
mig någonting ganska svårt, om jag sökte beskrifva
hur hon sprang utför gatan bredvid diligensen utan
att kunna se annat än mr. Peggotty på taket genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
