Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
röras af innehållet — och så gaf hon det tillbaka
till honom.
»Om inte han för mig tillbaka som en fin fru»,
sade mr. Peggotty och pekade på orden med sitt
finger. »Jag har kommit hit, madame, för att få
veta, om han jämnar hålla sitt ord ?»
»Nej», svarade hön.
»Hvarför inte?» frågade mr. Peggotty.
»Det är omöjligt. Han skulle förnedra sig. Ni
kan väl inte undgå att inse, att hon står långt under
honom.»
»Höj upp henne då!» sade mr. Peggotty.
»Hon är ouppfostrad och okunnig.»
»Kanske |är hon det inte, kanske är hon det»,
sade mr. Peggotty. »Jag tror det inte, men jag kan inte
döma om sådant. Lär henne mera då!»
»Efter ni tvingar mig att tala rent ut, hvilket jag
högst (ogärna gör, skulle hennes tarfliga släkt
förhållanden, om ingenting annat, göra saken omöjlig.»
»Hör nu på, madame», svarade han långsamt och
lugnt. »Ni vet hvad det vill säga att älska ert barn.
Det gör jag med. Vore hon än hundra gånger mitt
barn, kunde jag inte älska henne mer än jag gör.
Ni vet inte hvad det vill säga att förlora ert barn).
Det gör jag. Ägde jag världens alla skatter, skulle
jag gärna ge dem ifrån mig för att återköpa henne!
Men rädda henne från den här skammen, och hon
skall aldrig behöfva skämmas för oss. Inte en enda
af oss, som hon växt upp iblaridj, inte en enda af
oss, som lefvat tillsammans med henne och haft henne
till sitt allt på jorden under så många år, skall nånsin
mer återse hennes vackra ansikte. Vi ska nöja oss
med att låta henne vara, vi ska nöja oss med att
tänka pa henne som långt borta under en annan
sol och en annan himmel, vi ska nöja oss med att
veta henne tillsammans med sin man — kanske med
sina små barn — och bida den tid, då vi alla bli
lika inför Herren Gud.»
Den skrofliga vältalighet, som präglade hans ord,
förfelade icke helt sin verkan. Hon bibehöll visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
