Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s4i
så kom ihåg, att de sista ord jag sände henne voro:
’Min kärlek till mitt dyra barn är oförändrad, och
jag förlåter henne!’»
Han sade detta högtidligt och med obetäckt
hufvud; därefter satte han på sig hatten, gick utför
trappan och lämnade huset. Vi följde honom till
porten. Det var en varm och dammig afton just vid
den tid då en tillfällig stiltje i trafiken på den stora
hufvudgatan, till hvilken vår gränd ledde, vanligen
inträffade, och solen lyste så het och så röd. Han
vek af ensam vid hörnet af vår skuggade gränd, och
vi förlorade honom i det starka solskenet.
Sällan inträffade den timmen på aftonen, sällan
vaknade jag på natten, sällan blickade jag upp till
månen eller stjärnorna eller hörde regnet falla eller
stormen tjuta utan att tänka på den ensliga gestalten,
den stackars ensliga pilgrimen, där han ströfvade
framåt, och erinrade mig hans ord :
»Jag skall gå och söka henne när och fjärran!.
Skulle något ondt hända mig, så kom ihåg, att de
sista ord jag sände henne voro: ’Min kärlek till mitt
dyra barn är oförändrad och jag förlåter henne’.>|
KAP. XXXIII.
Lycksalig,
Under hela denna tid hade jag fortfarande älskat
Dora, älskat henne innerligare än någonsin. Tanken på
henne var min tillflykt under alla motgångar och sorger
och utgjorde ett slags godtgörelse till och med för
förlusten af min vän. Ju mera jag beklagade mig själf
och andra, desto mera sökte jag tröst i Doras bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
