Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
nyck; oasen i Saharas öken får icke tanklöst plundras
och ödeläggas.»
Jag visste knappt hvad jag gjorde, ty det brann
som af eld i hela min varelse, men jag tog Doras
lilla hand och kysste den — och hon tillät det! Jag
kysste miss Mills hand, och jag tyckte det var som
om vi alla tre flugit upp till sjunde himmelen.
Och vi kommo inte ner igen. Vi stannade däruppe
hela aftonen. Först vandrade vi omkring bland träden,
jag med Doras arm blygt hvilande på min, och Gud
skall veta, att hur dåraktigt det än kunde synas,
hade det varit en lycklig lott att bli odödliggjord med
idessa [dåraktiga känslor och att för evigt ha fått
vandra där bland träden.
Men alldeles for snart afbrötos vi af de andra,
som skrattade och ropade: »Hvar är Dora ?» Vi vände
därför tillbaka, och Dora blef ombedd att sjunga.
Rödskägg var genast färdig att hämta gitarrlådan
från vagnen, men Dora sade honom, att ingen annan
än jag visste hvar den var. Rödskägg blef alltså
störtad i en handvändning, och j a g gick efter lådan, och
jag öppnade den, och jag tog fram gitarren, och
jag satt bredvid henne, och j ag höll hennes näsduk
och handskar, och jag indrack hvar ton af hennes
kära röst, och hon sjöng för mig som älskade henne,
och om de andra applåderade aldrig så mycket, hade
de ingenting med det att göra ändå.
Jag var alldeles rusig af glädje. Jag fruktade,
att lyckan var för stor att vara verklig och att jag
om en liten stund skulle vakna vid Buckingham Street
och få höra mrs. Crupp slamra med tekoppen, då
hon gjorde frukosten i ordning. Men Dora sjöng,
och andra sjöngo, och miss Mills sjöng — om
slumrande ekon i minnets grottor, som om hon varit
hundra år gammal — och så blef det afton, och vi
drucko te och kokade vattnet på zigenarsätt öfver
den. öppna elden, och jag var alltjämt så lycklig
som någonsin.
Lyckligare än någonsin var jag, när sällskapet
bröt upp och de andra tillika med den besegrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
