- Project Runeberg -  David Copperfield /
602

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6O2

på min egen dotters finger, erfor jag i hjärtat en
ögonblicklig rörelse ej olik smärta!

När jag sedan gick och bar på min hemlighet var
jag så besjälad däraf, så full af mina egna intressen,
och så medveten om värdigheten af att älska Dora
och att älskas af henne, att om jag sväfvat uppe i
luften kunde jag icke ha känt mig mera upphöjd
än jag nu gjorde det öfver andra stackars dödliga,
som krälade i stoftet.

Och när vi hade våra möten i kvarterets
trädgård och sutto i det torftiga lusthuset, var jag så
lycklig, att jag af intet annat skäl älskar Londons
sparfvar än i dag och ser tropikernas färgskiftningar
i deras nedrökta fjädrar!

Då vi hade vår första tvist, en vecka efter
förlofningen, och Dora skickade tillbaka ringen i en liten
förtviflad trekantig biljett, hvari hon begagnade det
hemska uttrycket, att »vår kärlek börjat i dårskap
och slutat i galenskap», blef jag så utom mig öfver
dessa rysliga ord, att jag slet af mig håret och skrek
att allt var förbi 1

Dold af kvällens mörker flög jag till miss Mills,
som jag i smyg träffade i ett brygghus, där det fanns
en mangel, och jag besvor miss Mills att mäkla mellan
oss och förebygga vansinne. Miss Mills åtog sig
uppdraget och kom tillbaka med Dora samt uppmanade
loss från sin bittra ungdomserfarenhets predikstol att
gifva efter för hvarandra och undvika Saharas öken.

Och så gräto vi och förliktes och blefvo så
lyckliga igen, att brygghuset med mangel och allt
förvandlades till ett kärlekens tempel, där vi uppgjorde
en plan till brefväxling genom miss Mills och kommo
öfverens om, att minst ett bref om dagen skulle
skrifvas af hvardera parten.

Hvilken sysslolös tid var ej detta ! Hvilken
overklig, lycklig], dåraktig tid var det ej! Af alla de
skiften i mitt lif, som den flyende tiden beskärt mig, finns
det intet, som jag vid en återblick kan le åt hälften
så mycket, intet sopm. jag kan tänka på hälften så ömt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free