Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Min tant förvånar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o3
KAP. XXXIV.
Min tant förvånar mig.
Jag skref till Agnes så fort Dora och jag blifvit
förlofvade. Jag skref ett långt bref, hvari jag sökte
klargöra för henne hur outsägligt lycklig jag var och
hur förtjusande Dora var. Jag besvor Agnes att icke
anse detta som en tanklös böjelse som någonsin kunde
vika för en annan eller hade minsta likhet med de
barnsliga tycken vi plägat skämta om. Jag
försäkrade henne, att djupet af min kärlek icke kunde
pejlas och uttalade som min öfvertygelse, att någonting
liknande aldrig förekommit.
Då jag en vacker afton satt vid mitt öppna
fönster och skref till Agnes, smög sig helt plötsligt
minnet af hennes klara, lugna blick och milda ansikte
öfver mig och göt en sådan ro och frid öfver den,
brådska och sinnesrörelse, hvari jag på sista tiden
lefvat och som till en viss grad hörde till min lycka, att
det lockade tårar i mina ögon. Jag minns, att jag satt
och hvilade hufvudet mot handen, sedan jag skrifvit
halfva brefvet, öfverlemnande mig åt den
föreställningen, att Agnes ingick som en beståndsdel i mitt
naturliga hem. Det föreföll mig som om i det hus,
hvilket för mig helgats af hennes närvaro, Dora och
jag skulle kunna bli lyckligare än annorstädes, som
om mitt hjärta i kärlek, glädje, sorg, hopp eller
missräkning, med ett ord i alla starka själsrörelser helt
naturligt vändt sig dit och där funnit sin tillflykt och
sin bästa vän.
Om Steerforth sade jag ingenting, jag berättade
bara, att djup sorg vållats i Yarmouth med
anledning af Em’lys flykt och att mig hade den smärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
