Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Min tant förvånar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
så fick han finna sig vid det. Han hade rättighet att
handla efter behag, det blandade sig ingen i. Det
enda hon, mrs. Crupp, kunde säga var, att hon inte
ville »komma i kontrakt» med sådana personer. Hon
bad därför att få bli befriad från all uppassning i öfre
våningen tills allt blef som det varit förr och som
önskligt var; vidare nämnde hon, att hennes lilla
bok hvar lördagsmorgon skulle bli lagd på
frukostbordet och hon anhöll, att omedelbar likvid måtte
följa — i den välvilliga afsikten att »bespara alla
parterna skamdal.»
Efter detta inskränkte sig mrs. Crupp förnämligast
till att sätta fällor i trapporna under form af ämbar
och söka narra Peggotty att bryta af sig benen. Jag
fann det litet otrefligt att lefva i detta
belägringstillstånd men var alldeles för rädd för mrs. Crupp
att söka utfundera något sätt att få slut på det.
»Min bästa Copperfield, hur står det till med dig ?»
ropade Traddles, som trots alla dessa giller infanni
sig på utsatt klockslag.
»Bästa Traddles, jag är förtjust att ändtligen få
se dig», sade jag, och det var en riktig otur, att du
inte träffat mig hemma förut. Jag har varit så
upptagen —»
»Ja visst, ja visst», sade Traddles. »Din bor ju
i London.»
»Hur var det du sade?»
»Hon — ursäkta mig — miss D», sade Traddles
mycket finkänsligt, »bor ju i London?»
»Ja, det gör hon. Helt nära London.»
»Min, som du kanske kommer ihåg», sade Traddles
med allvarlig min, »bor nere i Devonshire — en af
tio systrar. Följaktligen är jag i den meningen inte
så upptagen som du.»
»Det förundrar mig, att du står ut med att träffa
henne så sällan», sade jag.
»Ja», sade Traddles tankfullt, det kan förefalla
underligt. Jag antar, Copperfield, att skälet är, att
det inte kan hjälpas.»
»Det är väl det», svarade jag leende, ej utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
