Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
sökt, väntade jag tills mr. Spenlow kom in och
skildrade för honom hivad som passerat samt lät honom
förstå, att jag inte misströstade om att han skulle
kunna beveka den stenhårda Jorkins, om han riktigt
ville försöka.
»Copperfield», svarade mr. Spenlow med ett
ironiskt leende, »ni har inte känt min kompanjon mr.
Jorkins så länge som jag. Ingenting ligger mera fjärran
från mina tankar än att tillskrifva mr. Jorkins något
slags list eller förställning, men mr. Jorkins har ett
sätt att komma fram med sina invändningar, som
folk bedrar sig på. Nej, Copperfield», och nu
skakade han på hufvudet, »tro migj, mr. Jorkins låter icke
beveka sig.»
Jag blef alldeles förbryllad och visste verkligen
inte hvilket jag skulle tro — om motståndet kom från
ml*. Spenlow eller från mr. Jorkins; så mycket
insåg jag emellertid, att hårdnackad motspänstighet var
till finnandes på något håll i firman, och att det inte
fanns något hopp om att återfå min tants tusen pund.
Mycket nedslagen — jag minns det med allt annat än
tillfredsställelse, ty min förstämning hade fortfarande
för mycket att göra med mig själf, ehuru alltid i
sammanhang med Dora — lämnade jag kontoret och
begaf mig hemåt.
Jag försökte att sätta mig in i det allra värsta
Och tänka ut de anordningar, vi i allra olyckligaste
fall måste vidtaga för framtiden, då en täckt droska,
som rullade fram efter mig, stannade alldeles invid
mig och kom mig att se upp. En vacker hand räcktes
ut genom fönstret, och det ansikte, jag aldrig skådat
utan att erfara en känsla af frid och lycka, från den
stund då det först vändes mot mig i den där gamla
ektrappan med den stora, breda balustraden och då
jag sammanställde dess milda skönhet med det
målade kyrkfönstret, log nu emot mig.
»Agnes!» utbrast jag och kände mig riktigt lycklig.
»O, min kära Agnes, hvilken glädje att träffa dig!»
»Är det verkligen det?» sade hon med sin
hjärtliga stärøna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
