Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
ser du, jag vill inte gärna låta pappa resa ensami
med hbnom.»
»Öfvar han alltjämt samma inflytande på din far,
Agnes?»
Agnes skakade sorgset på hufvudet. »Vet du»,
sade hion, »allt där hiem|ma har blifvit så förändradt,
att du knappt skulle känna igen det kära gamla
huset. De ha flyttat till oss nu.»
»De?» sade jag.
»Mr. Heep och hans gamla mor. Han sofver i ditt
gamla rum», sade Agnes och såg upp mot mitt ansikte.
»Jag önskar, att jag finge beställa drömmar åt
honom», sade jag. »Då skulle han inte sofva dälr länge.»
»Själf har jag behållit mitt eget lilla rum», sade
Agnes, »där jag brukade sitta och lära mig mina
läxor. Hvad tiden går I Det där lilla boaserade
rum-mjet med dörr till salongen — minns du det?»
»Om jag minns det, Agnes ? Om jag minns när
jag såg dig första gängen komma genom den dörren
med din lilla prydliga nyckelkorg hängande vid sidan ?»
»Just det rummet är det», sade Agnes och log.
»Det gläder mig, att du har ett så vänligt minne af
det. Hvad vi voro lyckliga då!»
»Ja, nog voro vi det», sade jag.
»Det rummet har jag fortfarande alldeles för mig
själf, men jag kan ju inte alltid öfverge mrs. Heep.
Därför», tillade Agnes lugnt, »måste jag ofta
säll-skapa med henne, då jag bra mycket hellre skulle
vilja vara ensam. Något annat skäl att beklaga mig
öfver henne har jag inte. Om hon ibland tröttar mig
med att ständigt berömma sin son, är det ju en
naturlig svaghet hos en mor. Han är verkligen en
mycket god son.»
Jag såg på Agnes då hon sade detta, och jag
kunde icke upptäcka, att hon på något sätt var
medveten om Uriahs afsikter. Hennes milda, allvarliga
ögon mötte mina med deras vanliga vackra
uppriktighet, och hennes ansiktsuttryck förändrades icke.
»Den värsta olägenheten af att ha dem i huset»,
sade Agnes, »är att jag inte kan vara så nära pappa*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
