Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
tänka, att det var bra naturligt att ha henne här;
hur tillitsfullt anförtrodde sig inte min tant åt henne,
fastän hon var så ung, hur stark var hon inte i sin
enkla kärlek och sanning!
Vi började tala om min tants förluster, och jag
berättade hvad jag försökt utverka på morgonen.
»Det var loklokt af dig, Trot», sade min tant, »men
du gjorde det nog af välmening. Du är en
ädel-sinnad gosse — ung man, skulle jag väl säga, och jag
är stolt öfver dig. Så var det med den saken. Men
låt oss nu, Trot och Agnes, se Betsey Trotwood|s
sak i ögonen och undersöka hur den står.»
Jag märkte, att Agnes bleknade då hon
uppmärksamt betraktade min tant. Min tant, som satt och
strök katten, betraktade i sin ordning Agnes mycket
uppmärksamt.
»Betsey Trotwood», sade min tant, »som alltid
hållit tyst med sina penningeangelägenheter, — jag
menar nu inte din syster, min käre Trot, utan mig
själf — hade en viss förmögenhet. Kan vara detsamma
hur stor den var, den räckte att lefva af och litet till,
ty hon hade sparat ihop litet och lagt ränta på ränta.
Betsey hade en tid sina pengar placerade i obligationer,
men på inrådan af sitt juridiska biträde lånade hon
isedan ut dem mot inteckning i jordegendom. Det
gick mycket bjra och gaf god ränta, tills Betsey fick
sina pengar uppsagda. Hur gick det då ? Jo, Betsey
fick lof att se sig om efter ett annat sätt att placera
dem. Hon ansåg sig nu klokare än sin rådgifvare,
som viid den tiden inte var en så skicklig affärsman
som han varit förr — jag syftar på er far, Agnes —
och hon föresatte sig, att hon skulle reda sig på egen
händ. Hon tog nu sina grisar», sade min tant, »till
en annan marknad, som hon inte fick skäl att rosa.
Först förlorade hon på grufaktier, och så förlorade
hon på dykeriaktier — ett bolag som skulle fiska
upp sjunkna skatter eller något annat skräp», förklarade
min tant och gned sig på näsa|n. »Så förlorade hon;
återigen på grufaktier, och till råga på eländet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
