Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. Hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
mal man i ståltrådsglasögon, som bröt sten på vägei\
låna mig sin slägga på en stund och börja att bryta
Dora en väg af granit. Jag eggade upp mig till
den grad och blef så andfådd, att jag kände defy
som om jag förtjänat — jag vet inte hur mycket.
I detta tillstånd gick jag in i en mindre byggning, som
jag såg var att hyra, och undersökte den mycket noga
— ty jag fattade nödvändigheten af att vara riktigt
praktisk. Den skulle passa Dora och mig alldeles
förträffligt. Där fanns en liten trädgård på framsidan,
där Jip kunde springa omkring och genom staketet
skälla på arbetsfolket, och en trappa upp var ett
präktigt rum åt min tant. Jag kom ut ur byggningen
hetare och ifrigare än någonsin och rusade med en
sådan fart af till Highgate, att jag kom dit en timme
för tidigt, och äfven om så icke varit, hade jag
nödgats hålla mig på afstånd för att svalka mig, innan
jag blifvit något så när presentabel.
Sedan jag underkastat mig denna nödvändiga
förberedelse, var det min första omsorg att taga reda
på doktorns hus. Det låg inte i den delen af Highgate
där mrs. Steerforth bodde, utan på den lilla stadens
mjotsatta sida. Sedan jag gjort denna upptäckt, gick
jag, påverkad af en dragningskraft som jag ej kunde
motstå, tillbaka till en gränd invid mrs. Steerforths
bostad och tittade ditin öfver hörnet på
trädgårdsmuren. Hans rum var förstängdt med luckor.
Dörrarna till växthusen stodo öppna, och Rosa Dartle|
gick barhufvad med snabba, häftiga steg fram och
tillbaka på en gång utm|ed gräsmattan. Hon förde
min tanke på ett vildt djur, som löper så långt
kqd-jan räcker på en trampad stig och täres bort af
förtviflan.
Sakta smög jag mig bort från min observations*
post, och undvikande den delen af trakten och
önskande att jag aldrig gått dit, vandrade jag omkring
tills klockan blef tio. Kyrkan, som nu står där med
sin smäckra tornspira, fanns där icke då att upplysa
om tiden. Platsen upptogs i stället af en gammal
röd tegelbyggnad, som begagnades till skola, ocb,
41. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
