- Project Runeberg -  David Copperfield /
644

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. Hänförelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

644

»utan tvifvel har jag alltid tagit en årlig present med
i beräkningen.»

»Min älskade lärare», sade jag, nu verkligen rörd,
»er, som jag redan står i större förbindelse hos än
jag kan beskrifva —»

»Visst inte, visst inte», inföll doktorn.

»Om ni vill begagna er af den tid jag här att
tillgå, nämligen mina morgnar och aftnar, och om
ni anser den värd sjuttio pund om året, gör ni mig
en större tjänst än med ord kan uttryckas.»

»Det var märkvärdigt!» sade doktorn. »Tänk att
så litet kan betyda så mycket. Och när ni kan få
något bättre, så antar ni det ? Lofva mig det på er
heder!» sade doktorn, som alltid haft för sed att
vädja till sina lärjungars hederskänsla.

»På min heder, sir!» svarade jag, alldeles som vi
brukat i skolan.

»Då är saken klar», sade doktorn och klappade mig
på axeln samt lät handen ligga kvar där, under dqt
att vi fortsatte vår promenad fram och tillbaka.

»Och jag skulle bli tjugu gånger lyckligare», sade
jag, användande ett litet, som jag hoppas, oskyldigt
smicker, »om min sysselsättning stode i sammanhang
med lexikonet.»

Doktorn tvärstannade, klappade mig än en gång
leende på axeln och utbrast med en segerglädje, härlig
att jskåda, som om jag genomträngt de djupaste
djupen af mänskligt skarpsinne: »Min kära unga vän,
ni har gissat rätt! Det är lexikonet det gäller!»

Hur hade det väl kunnat vara något annat! Han
hade fickorna lika fulla däraf som hufvudet. Det
stack ut från honom åt alla håll. Han talade om
for mig, att sedan han upphöit att ägna sig åt
skol-lifvet, hade det gått alldeles underbart fort framåt
med lexikonet och att ingenting kunnat passa honom
bättre än mitt förslag att arbeta om morgnarna och
aftnarna, emedan han hade för vana att om dagarna
gå fram och tillbaka och grubbla och fundera.
Hans papper hade råkat i en viss oreda till följd
af att mr. Jack Maldon på sista tiden emellanåt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free