- Project Runeberg -  David Copperfield /
661

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. Hänförelse - XXXVII. Litet kallt vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

661

syftet. Jag ber att få lämna min vän mr. Thomas
Traddles en skuldsedel på fyrtioett pund, tio shilling,
elfva och en half pence, och det gläder mig, att jag
nu återvunnit min moraliska värdighet och ännu en
gäng med upprätt hållning kan gå fram bland mina
medmänniskor.»

Efter denna inledning — som mycket rörde
honom — räckte mr. Micawber skuldsedeln till Traddles
och sade att han önskade honom lycka i alla lifvets
förhållanden. Jag är öfvertygad om att ej blott mr.
Micawber ansåg detta lika godt som om han betalt
pengarna, utan att icke heller Traddles hade
skillnaden klar för sig, förrän han fått tid att närmare
tänka på saken.

På grund af denna dygdiga handling gick mr.
Micawber nu med så upprätt hållning fram bland sina
medmänniskor, att hans bröst såg dubbelt så bredt
ut som förut, då han lyste oss utför trappan. Vi
skildes med mycken hjärtlighet å ömse håll, och
sedan jag följt Traddles till dennes port och begifvit
mig ensam hemåt, tänkte jag, bland mycket annat
af motsägande natur som upptog mitt sinne, äfven
på att hur opålitlig än mr. Micawber var, hade han
nog i behåll något medlidsamt minne af den hos honom
inneboende stackars gossens barndom, som förbjöd
honom att anmoda mig om penningelån. Jag hade
nog icke haft tillräckligt moraliskt mod att säga nej,
och det visste han säkert — vare detta sagt till hans
beröm! — lika bra som jag visste det själf.

KAP. XXXVII.
Litet kallt vatten.

Mitt nya lif hade fortgått öfver en vecka, och
jag var fastare än någonsin i de oerhördt kraftiga
praktiska föresatser, som jag kände att krisen kräfde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free