Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
Jag gick alltjämt ofantligt fort och kände på mig, att
jag gjorde framsteg. Jag tog för regel att anlita hela
min förmåga i allt hvad jag hade för händer. Jag
igjorde mig till en verklig martyr och funderade litet
på att bli vegetarian, i tanke att jag genom att bli
ett gräsätande djur skulle hembära ett offer åt Dora.
Hittills var dock lilla Dora alldeles omedveten,
om min desperata karaktärsstyrka — jag antydde den
blott helt dunkelt i mina bref. Men så blef det
lördag igen, och den lördagens afton skulle hon komma
till miss Mills, och då mr. Mills gått till sin whistklubb
hvarom underrättelse skulle telegraferas till mig
medelst en fågelbur i mellersta salongsfönstret —- var jag
välkommen på te.
Vid den tiden hade vi kommit alldeles i ordning
vid Buckingham Street, där mr. Dick fortsatte sitt
renskrifningsarbete i ett tillstånd af fullkomlig
lycksalighet. Min tant hade vunnit en afgjord seger
öfver mrs. Crupp genom att betala henne hela hyran
i förskott, kasta ut genom fönstret första ämbar hon
ställde i försåt och själf eskortera upp- och nedför
trappan det extra biträde, som engagerats från den
yttre världen. Dessa kraftiga åtgärder satte en sådan
skräck i mrs. Crupp, att hon drog sig tillbaka till sitt kök,
fullt öfvertygad om att min tant var galen. Som min
tant var, alldeles fullkomligt likgiltig för hvad mrs.
Crupp så väl som alla andra tänkte om henne, tog
hon för regel att snarare uppmuntra än vederlägga
denna föreställning, så att den förr så djärfva mrs.
Crupp inom några dagar blef så feg, att hon hellre
än att möta min tant i trappan försökte dölja sin
digra figur bakom dörrar — från hvilka dock alltid
en flik af flanellunderkjolen stack fram — eller också
islinka u,ndan i mörka vrår. Detta beredde min tant
en så outsäglig tillfredsställelse, att jag tror det roade
henne att mied hatten fantastiskt slängd öfver
hufvudet rusa upp och ned vid de tider då det var
sannolikt, att mrs. Crupp fanns i trappan.
Som min tant var ovanligt händig och
uppfinningsrik, åstadkom hon så många förbättringar i våra hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
