- Project Runeberg -  David Copperfield /
663

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

663

liga anordningar, att det föreföll mig som om jag
blifvit rikare i stället för fattigare. Bland annat
förvandlade hon skafferiet till ett toalettrum för min
räkning och köpte och monterade åt mig en säng,
som under dagen så mycket liknade ett bokskåp som
det är möjligt för en säng att göra det. Jag var
föremål för hennes ständiga omtanke, och min egen
stackars mor hade icke kunnat älska mig innerligare
än hon, ej heller bättre tänka ut sättet att göra mig
lycklig.

Peggotty hade ansett som en stor ära att få
deltaga i allt detta arbete, och ehuru hon fortfarande
bibehöll något af sin forna rädsla för min tant, hade
hon fått röna så mycken uppmuntran och så många
tecken till förtroende, att de voro de bästa vänner
i världen. Men nu var tiden inne — jag talar om den
där lördagen då jag skulle dricka te hos miss Mills

— då det blef nödvändigt för henne att återvända
hem och sköta de plikter, hon åtagit sig för Ham.
»Farväl då, Barkis», sade min tant, »och var rädd
om er! Aldrig hade jag tänkt, att jag skulle bli
ledsen för att ni reste ifrån mig!»

Jag följde Peggotty till diligenskontoret och
stannade tills hon rest. Hon grät då vi skildes åt och
anförtrodde sin bror åt min vänskap,, liksom Ham
hade gjort. Vi hade inte hört ett ord ifrån honorm
sedan ban drog bort den där solljusa eftermiddagen,

»Och nu, min egen älskade Davy», sade Peggotty,
»skall jag säga er, att om ni behöfver pengar till era
utgifter under lärlingstiden, eller om ni, min kära
giosse, behöfver pengar att sätta bo för sedan ni lärt
,ut — och ettdera eller båda delarna måste ni göra

— så är det ingen som har så full rättighet att låna
er som min ljufva flickas gamla dumma vän.»

Så vildt oberoende var jag icke, att jag svarade
annat än att om jag någonsin behöfde låna pengar,
skulle jag vända mig till henne och ingen annan.
Kärast hade det nog varit henne om jag på fläcken
hållit till godo med en stor summa, men näst detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free