Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 s
»Hur kan du fråga någonting så tokigt!» sade
Diora och spetsade läpparna. »Älska en tiggare!»
»Dora, min egen älskling», sade jag. »Jag är
en tiggare.»
»Hur kan du vara så enfaldig», sade Dora och
smällde till mig på handen, »och sitta där och narras
för oss? Jag skall säga åt Jip, att han biter dig.»
Hennes barnsliga sätt var i mina ögon det mest
bedårande, men nu var det nödvändigt att tala
tydligt, och därför upprepade jag med mycket allvar:
»Dora, mitt lifs glädje;, jag är din ruinerade David.»
»Jag försäkrar, att jag låter Jip bita dig», sade
Dora och skakade sina lockar, »om du är så där löjlig.»
Men jag såg så allvarsam ut, att Dora upphörde
att skaka sina lockar och lade i stället sin lilla
darrande hand på min axel, blef förskräckt och ängslig
och började till sist gråta. Det var förfärligt. Jag
föll på knä framför soffan, smekte henne och besvor
henne att inte slita sönder mitt hjärta, men det dröjde
en stund innan Dora gjorde annat än klagade och
jämrade sig. Ah, så förskräckligt! Hon hade
blifvit så skrämd 1 Och hvar var Julia Mills? Hon ville
gå till Julia Mills, och jag kunde gärna gå min väg.
— På detta sätt fortfor hon, tills jag blef alldeles!
utom mig.
Efter en storm af böner och försäkringar fick
jag slutligen Dora att se på mig med ett uttryck af
fasa, hvilket dock så småningom vek och öfvergick
till ett af kärlek, och så lade hon sin täcka kind
mot min. Med mina armar om hennes lif sade jag
henne då hur jag älskade henne så ömt, så innerligt,
hur jag ansåg det rätt att befria henne från
förlofningen, efter jag nu var fattig, hur jag aldrig skulle
kunna uthärda, aldrig bli mig själf igen, om jag
förlorade henne, hur föga jag fruktade fattigdomen,
om inte hon gjorde det, ty af henne fick min arm
sin styrka, mitt hjärta sitt mod, hur jag redan börjat
arbeta med en fart, känd endast af den som älskar,
hur jag börjat bli praktisk och tänka på framtiden,
hur en med eget arbete förtjänt brödkant var bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
