- Project Runeberg -  David Copperfield /
667

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 7

öron, under det att han låg i hennes knä, blef jag
allvarsam och sade:

»Min egen Dora, får jag säga dig en sak?»

»Bli bara inte praktisk !» bad Dora så bevekande:.
»För då blir jag rädd.»

»Ljufva flicka», sade jag, »det är ingenting som|
bör oroa dig i allt detta. Jag vill, att du skall tänka
på det på ett helt annat sätt. Jag vill, att det skall
stålsätta dig och inge dig mod, Dora!»

»Ja, men det är ju så rysligt!» utbrast Dora.

»Det är det visst inte, min älskling. Genom
uthållighet och karaktärsstyrka skola vi bli i stånd att
bära långt svårare motgångar.»

»Men jag har ingen styrka alls», sade Dora och
skakade sina lockar. »Har jag det, Jip? Kyss nu
Jip och var riktigt snäll!»

Det var omöjligt att inte kyssa Jip, då hon höll
upp honom för att jag skulle göra det och satte
sin egen lilla rosenröda mun i kyssform, under det
att hon ledde förrättningen, som enligt hennes
önskan skulle utföras mycket systematiskt midt på nosen.
Jag gjorde som hon befallde — belönade mig sedan
för min lydnad — och jag vet inte hur länge hon
lockade mig att afstå från min allvarsamma roll.

»Men, älskade lilla Dora», sade jag, till sist
återtagande den, »det var någonting jag ville säga dig.»
själfva domaren i den ärkebiskopliga rätten hade
kunnat förälska sig i henne, om han sett henne knäppa
ihop sina simå händer och hålla upp dem under ifrig
bön till mig att inte åter bli förskräcklig.

»Det ämnar jag visst inte bli, min älskling!»
försäkrade jag. »Men om du, min egen Dora, ibland
ville tänka på — inte misströstande, långt därifrån,
utan tvärt om i uppmuntrande syfte tänka på att
du är förlofvad med en fattig man —»

»Säg inte så där, jag ber dig!» inföll Dora. »Det
är så rysligt hemskt!»

»Det är det visst inte, snälla Dora», sade jag helt
gladt. »Om du ibland vill tänka på det och ta litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free