Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Mr. Spenlow föreföll fullkomligt stukad af det
manliga allvaret i miss Murdstones sätt och sökte
blidka hennes stränghet med en försonande
handrörelse.
»Då jag kom tillbaka till Norwood efter den
frånvaro, som orsakats af min brors giftermål», fortfor
miss Murdstone i spotsk ton, »och då miss Spenlow
kom tillbaka från sitt besök hos sin vän miss Mills,
inbillade jag mig, att miss Spenlows sätt gaf mera
anledning till misstanke än förut. Jag gaf därför
noga akt på miss Spenlow.»
Du kära, ömma lilla Dora, så omedveten om att
du hade drakens öga på dig I
»Emellertid», återtog miss Murdstone,, »fann jag
inga bevis förrän i går afton. Det förföll mig som
om miss Spenlow fått alltför många bref från sin vän
miss Mills, men som miss Mills var hennes vän med
hennes fars fulla samtycke», åter en skarp pik åt mr.
Spenlow, »tillkom det inte mig att blanda mig i saken.
Om det nu inte tillåtes mig att anspela på
människohjärtats naturliga fördärf, så torde, ja, så måste det
tillåtas mig att tala om malplaceradt förtroende.»
Mr. Spenlow frammumlade i ångerfull ton sitt
samtycke.
»I går afton efter teet», fortfor miss Murdstone,,
»fick jag se hur den lilla hunden rusade omkring
i salongen, rullade sig på mattan och morrade under
det att han slet i någonting. Jag sade då till miss
Spenlow: ’Min söta Dora, hvad är det hunden har
i munnen? Det är bestämdt ett papper’. Miss
Spenlow förde genast handen till fickan, utstötte ett anskri
och ville springa fram till hunden. Jag gensköt henne
och sade: ’Min bästa Dora, ni måste tillåta mig.’»
O, Jip, eländiga hundracka, denna olycka var
alltså ditt verk!
»Miss Spenlow», fortsatte miss Murdstone,
»försökte då att muta mig med kyssar, sylådor och små
nipper — men det vill jag inte uppehålla mig vid.
Den lilla hunden kröp under soffan, då jag nalkades
honom, och det var mycket svårt att få fram honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
