- Project Runeberg -  David Copperfield /
682

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

682

»Jag skulle icke», sade mr. Spenlow med en
synbar stegring af from känslighet och långsamt skakande
på hufvudet, i det han ömsevis höjde sig på tårna
och sänkte sig på hälarna, »jag skulle icke låta mina
välbetänkta åtgärder för mitt barns bästa rubbas af
en ungdomlig dårskap lik denna. Ty dårskap är
det — idel dumheter. Efter en liten tid väger det
inte mer än det lättaste fjun. Men det skulle kunna
hända, om $nte den här enfaldiga historien helt
af-klippes, att jag i något oroligt ögonblick beslutade
mig för att värna henne och omgifva henne med
skydd mot följderna af ett dåraktigt steg i fråga
om äktenskap. Nu vill jag hoppas, mr. Copperfield,, att
ni inte gör det nödvändigt för mig att om ock endast
för en kort stund öppna denna tillslutna sida i lifvets
bok och ändra, vore det endast för en kort stund,
allvarliga mått och steg, som för länge sedan blifvit
tagna.»

Det låg en stillhet, ett lugn, en
solnedgångsstämning öfver honom, som riktigt rörde mig. Han var
så fridfull och resignerad — hade antagligen sina
affärer så väl ställda och så systematiskt ordnade
— att det inte var underligt, om han rördes af att
tänka därpå. Jag tyckte nästan att jag såg, hur
tårar uppsteg© i hans ögon, framkallade af dessa
allvarliga och djupa känslor.

Men hvad kunde väl jag göra? Inte kunde jag
förneka Dora och mitt eget hjärta. Då han sade,
att jag fick en vecka på mig att öfvertänka hvad
han sagt, kunde jag väl inte svara, att den veckan
ville jag inte ha, men inte kunde jag väl heller undgå
att veta, att intet antal veckor kunnat öfva något
inflytande på en kärlek lik min.

»Under tiden skall ni rådgöra med miss Trotwood
eller hvilken annan som helst, som har någon
erfarenhet», sade mr. Spenlow och satte halsduken till
rätta med båda händerna. »Tag er en veckas
betänketid.»

Jag gick in på det, och med ett ansikte, som
uttryckte så mycken nedslagen och förtviflad stånd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free