Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
— och det var han verkligen — och för hennes
skull behöfde jag inte göra mig några bekymmer.
»Om ni, mr. Copperfield, är alltför bråkig och
envis», sade han, »blir det kanske nödvändigt att
jag skickar henne till utlandet igen på en tid; men
jag hyser bättre tankar än så om er. Om några
dagar har ni nog taget ert förnuft till fånga. Hvad
miss Murdstone beträffar», jag hade nämligen anspelat
på henne i mitt bref, »så högaktar jag henne för
hennes vaksamhet och är henne tacksam, men hon
är strängeligen ålagd att undvika detta ämne. Allt
hvad jag önskar, mr. Copperfield, är att det må
vara glömdt. Allt hvad ni har att göra, mr.
Copperfield, är att glömma det.»
Allt! I den biljett jag skref till miss Mills citerade
jag detta uttryck. Allt hvad jag hade att göra, sade
jag med dystert hån, var att glömma Dora. Det var
allt, och hvad var det för en småsak! Jag besvor
miss Mills att få göra ett besök hos henne samma
afton. Kunde det ej ske med mr. Mills tillåtelse och
sanktion, så bad jag om ett hemligt samtal i
brygghuset, där mangeln stod. Jag underrättade henne
om att mitt förstånd vacklade på sin tron och hon,
miss Mills, var den enda som kunde hindra det att
bli afsatt. Jag tecknade mig hennes vansinnige D. C.,
och när jag sedan läste igenom hela kompositionen
innan jag afsände den med ett stadsbud, tyckte jag
verkligen, att den var något i mr. Micawbers stil.
Emellertid skickade jag af den. På kvällen begaf
jag mig till miss Mills’ gata och vandrade af och, an
där till dess miss Mills* kammarjungfru i smyg förde
in mig i brygghuset. Sedan insåg jag, att det var
ingenting annat som hindrade mig att gå in genom
stora porten och stiga upp i salongen än miss Mills*
förkärlek för det romantiska och hemlighetsfulla.
I brygghuset rasade jag på öfligt sätt. Antagligen
gick jag dit för att bete mig som en narr, och det
gjorde jag också. Miss Mills hade fått några radei
från. Dora,#s om sagt henne, att allt var upptäckt,
och som tillagt: »O, snälla Julia, kom till mig, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
