Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
spejarne aktade i allmänhet icke for rof att artigt
hjälpa en gammal sorgklädd dam ur vagnen, som död
förklara den proctor hon frågade efter och,
framställande sin principal som den aflidne proctorns efter*
trädare eller representant, föra den gamla, ofta ganska
upprörda damen till sin hufvudmans kontor. Många
fångar tillfördes mig på det sättet. Hvad
tillståndsbevisen för ingående af äktenskap beträffar, steg
konkurrensen till en sådan höjd, att en blyg herre, som
önskade sig ett sådant bevis, ej hade annat val än
att öfverlämna sig åt första förledare eller också låta
dem slåss om honom och bli den starkastes rof. Ett
af våra biträden, som användes till dylik tjänst,
plägade under stridens hetta sitta med hatten på, färdig
att rusa ut och till afläggandet af ed inför ecklesiastik
ställföreträdare indraga hvarje offer han kunde komma
öfver. Jag tror, att det där tubbningssystemet
fortgår än i dag. Sista gången jag besökte Commons,
rusade en axelbred mansperson i hvit kaftan emot
mig från en dörr, hviskade: »Tillståndsbevis för
äktenskap ?» i mitt öra och kunde med svårighet
hindras att taga mig på armarna och bära in mig till
en proctor.
Men detta var en afvikelse. Nu beger jag mig
till Dover.
Vid villan fann jag allt i bästa skick och till all
lycka kunde jag bereda min tant den
tillfredsställelsen att inrapportera, att hennes hyresgäst ärft
hennes afsky för åsnorna och bekrigade dem ständigt
och jämt. Sedan jag afslutat den lilla affär jag hade
att göra upp där och sofvit öfver natten, begaf jag
mig tidigt följande morgon gående till Canterbury.
Det var nu åter vinter, och den friska, kalla,
blåsiga dagen jämte utsikten öfver de böljande dynerna
kommo mina förhoppningar att ljusna litet.
I Canterbury ströfvade jag omkring på de gamla
gatorna med en stilla förnöjelse, som lugnade mitt
sinne och lättade mitt hjärta. Jag kände igen de gamla
skyltarna, de gamla namnen öfver bodarna och de
personer, ßom expedierade kunderna. Det föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
