Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
deri äskade bekräftelsen, då han fattade min hand
och tryckte den.
»O, master Copperfield!» sade han. »Om ni bara
nedlåtit er till att besvara mitt förtroende med ert,
då jag för er utgöt mitt hjärtas fullhet den där
natten, då jag besvärade er med att sofva framför
elden i ert skrifrum, skulle jag aldrig ha misstänkt
er. Som det nu är, skall jag genast med största nöje
befria mor från vakten. Hvilken skada, master
Copperfield, att ni inte nedlät er till att ge mig ert
förtroende! Nog vet jag, att jag gaf er rikligt tillfälle
att göra det. Men ni har aldrig varit så nedlåtande
mot mig som jag kunnat önska. Jag vet, att ni aldrig
tyckte så mycket om mig som jag om er!»
Under hela detta tal kramade han min hand med
sina fuktiga, kalla fingrar, medan jag gjorde alla
försök jag anständigtvis kunde att befria den. Men
jag misslyckades fullkomligt. Han drog den under
ärmen på sin mullbärsfärgade öfverrock, och därtill
nödd och tvungen promenerade jag arm i arm med
honom.
»Skola vi vända om?» sade Uriah efter en stund
och svängde om mig i riktning mot staden, på hvilken
nymånens ljus nu föll, försilfrande fönstren i fjärran.
»Innan vi låta ämnet falla, bör ni förstå», sade
jag, brytande en tämligen lång tystnad, »att jag
an-feer Agnes Wickfield stå så mycket öfver e r och vara
så långt skild från era syften som själfva månen
däruppe.»
»Fridfull! Är hon inte det?» sade Uriah. »Jo,
säkert! Bekänn nu, master Copperfield, att ni inte
tyckt fullt så mycket om mig som jag om er? Ni
har nog hela tiden ansett mig alltför ringa, är det
inte så ?»
»Jag är inte svag för försäkringar om ringhet
och ödmjukhet», svarade jag. »I allmänhet tycker
jag inte om försäkringar.»
»Där ha vi det!» sade Uriah, som såg slapp och
blygrå ut i månskenet. »Var det inte det jag visste!
Men hur föga besinnar ni, master Copperfield, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
