Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7x3
ärelystnad går ut på att göra er Agnes till min Agnes,
så har jag väl lika mycken rätt därtill som någon
annan. Ja, jag har mer rätt därtill än någon annan.»
Jag hade slagit armarna om mr. Wickfield och
besvor honom vid allt hvad heligt var, framför allt
vid hans kärlek till Agnes, att försöka lugna sig
något. Han var för stunden alldeles galen — slet sig
i håret, slog sig i hufvudet, försökte stöta bort mig,
ville rycka sig ifrån mig, svarade mig inte ett ord,
såg på ingen, varsnade intet, sträfvade blindvis efter
någonting okändt och stirrade ut i rymden med
förvridna anletsdrag. Han var förfärlig att skåda.
I osammanhängande ordalag men på det mest
lidelsefulla sätt bestormade jag honom med böner
att icke öfverlämna sig åt detta vanvett, utan lyssna
till mig. Jag bad honom tänka på Agnes,
sammanställa mig med Agnes, minnas hur Agnes och jag
vuxit upp tillsammans, hur jag älskat och ärat henne
hur hon var hans stolthet och hans fröjd. Jag
försökte, att under alla möjliga former framställa henne
för hans tanke, jag förebrådde honom till och med,
att han iicke hade nog karaktärsstyrka att bespara
henne kännedomen om en scen lik denna. Det är
möjligt, att mina ord hade någon verkan, möjligt
också, att det våldsamma känsloutbrottet uttömt sig
af sig själft. Så småningom blef han mindre
våldsam och började se på mig — först som på en
främling, sedan med igenkännande i blicken. Till sist
sade han: »Jag vet det, Trotwood! Mitt älskade barn
och ni! Men se på honom!»
Han pekade på Uriah, som alldeles blek stod
och glodde på honom i en vrå, påtagligt besviken i
sina beräkningar och bestört tillika.
»Se på min plågoande», återtog han. »Under hans
inflytande har jag steg för steg öfvergifvit rykte och
anseende, frid och ro, hus och hem.»
»Det är jag, som åt er bibehållit ert rykte och ert
anseende, er frid och er ro, ert hus och ert hem»,
sade Uriah buttert och häftigt, men med afsnäst min.
»Var nu inte barnslig, mr. Wickfield. Om jag gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
